Ett underbart team paddlar kanot i Ronnebyån

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi hinner knappt samlas vid kanoterna och startplatsen för vår tur förrän kommentarer och skratt ohämmat bubblar fram och leenden från olika håll värmer gott i mitt hjärta. Vår tur, som vi har ”planerat” till och från sedan i våras, kommer nu att förverkligas. Sannolikt får vi revidera våra idéer, för nu ska de genomföras.

Verkligheten och praktiken kommer ifatt oss och tillsammans får vi istället njuta av livet här och nu. Du får gärna följa och kommentera min skildring av det som jag har upplevt tillsammans med min man och våra goa vänner.

Först planerade vi för en tur längs Mörrumsån med start vid Åsnen. En utmanande inbjudan till personer i vår bygd, beskrev hur vi – amatörer – skulle likt professionella forsrännare skulle fara fram i våra kanoter. Inbjudan – preliminär – skickades till ett 20-tal personer. Några datum föreslogs och vi bad att få återkoppling. Redan nu stod det klart att vi skulle övernatta för att kunna paddla i dagarna två. Ännu så länge fanns det ingen tanke på hur lång vi skulle kunna och orka paddla på två dagar.

När vi fått feedback, så kunde vi räkna in tiotalet personer som var intresserade av en utflykt i början på september månad. Nu fick vi fördjupa planeringen, tog kontakt med kanotuthyrare och delade med oss av våra planer. Redan vid första kontakten, Mjölknabbens camping som hyr ut kanoter, så blev beskedet glasklart. Vi hyr inte ut våra kanoter för turer i Mörrumsån, för att paddla där krävs specialkanoter och även väl rutinerad besättning.

För vår del var det inte möjligt att matcha dessa krav. Meritlistan kändes inte särskilt lång, några utflykter med kanot för 30 år sedan till det kan läggas en enda tur på Åsnen, när vi hade köpt vår fina Inka kanot 535, tillverkad av Linders i Tingsryd. Flera behövde hyra kanot och därför behövde vi få kläm på transportmöjligheter och kostnader. Idén om Mörrumsån fick nu läggas till handlingarna, kanske längre fram eftersom Janne älskar utmaningar, och ersättas med Ronnebyån.

Nu började också funderingarna på hur långt vi skulle kunna paddla, övernattningsställe, start och mål. Vi fick ihop en förträfflig lösning, kändes det som. Start i Konga, Övernattning vid Hjorthålans camping, målgång vid Karlsnäsgården i Blekinge. En ny planering skickas ut med fler uppgifter och nu får planeringen riktig fart för oss sex personer som nu var beredda att anta utmaningen.

– Vi kollar om vi kan hyra kanoter av scouterna och det gick bra.

– Ska vi bära kanoterna någonstans, ja det verkade det som när vi tittade närmare på kanotledskartan, då behöver vi också vagnar.

– Hur ska vi transportera kanoterna till mål och från start, så enkelt som möjligt?

– Frukost beställde vi på campingen.

– Dryck och det som behövdes för att hålla ångan uppe under paddlingen fick var och en fixa efter bästa förmåga.

– Ska var och en ta med sig mat och dryck för resan eller ska vi köpa det vi behöver tillsammans. Vi kom fram till att det vi behöver till middagen på kvällen, dag ett skulle vi köpa tillsammans. En grillmästare dök upp ochtog på sig hela baletten, inköp, förvaring och tillagning. Diskningen fick vi lösa på plats.

När vi startade turen i Konga så gick det att konstatera att alla kaffekannor hade samlats ihop för att fyllas med denna ädla dryck. Fika är livsviktigt, en njutning i livet. Av den del av packningen som innehöll mat så skulle turen kräva ordentligt med kalorier. Vi var rustade för regn, sol och att alla kunde ramla ur kanoterna minst en gång var, förbandslådor, kuddar för att skydda rumpan, myggspray, kameror, mobiler osv. Det finns bara en sak som aldrig nämndes i planeringen och detta krävdes sannolikt inte heller, ingen skulle missa något sådant – Jägermeister.

Så här – i kort version – genomförde vi vår tur:

– Kanoterna samlas ihop, läggs på en släp och transporteras till Konga. Bil och släp körs till Karlsnäsgården.

– Grillmästaren handlade till middagen på kvällen, körde varorna till Hjorthålans camping. Hämtade hjärnorna bakom logistiken (transport av kanoter) vid Karlsnäsgården.

– Alla samlades i Konga vid 12-tiden. Satte kanoterna i vattnet, förankrade utrustning inklusive hjul som kanoterna kunde köras på vid landpassager längs ån.

– Sedna var det bara att njuta, eller? Här kommer ett ovärderligt initiativ, en upptryckt och inplastad karta som i detalj visade sträckningen. Utan den hade vi inte kommit till Hjorthålan än, utan paddlat runt i olika sjöar och fördämningar för att hitta utloppet. Tusen tack Sören för din insats!

– Vi paddlade, njöt av att smyga fram över vattnet, njöt av naturen, skrattade, fikade, slet och drog kanoterna upp från ån och ner i ån, rullade den på nio landpassager i allt från 300 till 900 meter, fascinerades av naturen och upptäckter som vi gjorde, plockade svamp. Längs ån låg det ett fik som vi hade kunnat stanna vid, helt fantastiskt att se den inbjudande bryggan, gräsmattan, bord och solparasoll, GB-glass skylten osv.

– Vid fyratiden kom vi till Hjorthålans camping, inkvarterade oss och samlade oss sedan för att dricka en öl och summera dagens bravader. Skämten, skratten och värmen i denna samling är fullständigt obetalbar, tillsammans med upplevelsen av en fantastisk natur – så mjuk, så försonande, så trollbindande. Den allra roligaste förblev hemlig under nästan ett helt år. Först när Krister höll sitt 60-årskalas, så berättades det om den briljanta logistiken av kanoterna. Denna historia får en egen post.

– På plats fanns en utegrill och utemöbler. Vi samlades kring grillen och grillmästaren jonglerade med och kryddade vilt karrékotletter. Till detta bjöds en smakfull grönsallad, Börjes potatissallad (något ut över det vanliga), bröd och ost. Dagens fysiska övningar tog till slut ut sin rätt och vi kröp till kojs.

– Vi hade hyrt stugor för övernattning, ingen lyx, det kändes av att hösten hade kommit, rummet kunde upplevas något fuktigt och instängt. Men vi sov, sov riktigt gott och vaknade till en vacker dag med solen som spred sina strålar genom lövverk och stammar.

– I campingens café serverades den frukost vi hade beställt. Den blev ett oförglömligt minne. Personen som serverade den visade på ett tydligt sätt omtanke och omsorg, både i sitt bemötande och det som serverades. Miljön – en gammal handelsbod – var bevarad och inte moderniserad. Det gick att höra röster från en svunnen tid. Här var det tillåtet att göra, blanda och ge olika uttryck. Nybakat bröd, ekologisk ost mm, kaffedoft mmmmm……. 🙂 🙂 🙂

Vid tiotiden hade vi åter samlat ihop oss, fotograferat och satt kanoterna i vattnet. Solen skiner och värmer, av åker kläder och kvar sitter vi i linnén. Nu börjar det kännas i rumpor, händer och armar, det blir till att leda till och värma upp, så kommer vi igång. Denna helg uteblev regnet, fantastiskt då det regnat de senaste fyra veckorna och som det senare visade sig, fortsätta regna så fort kanoterna var återlämnade.

Denna sträcka gick mer över sjöar eller fördämningar pga kraftstationer än i lummig å. Det gick i de flesta fall inte att se slutet på sjön förrän efter flera krönar. Vi fikade, fotograferade, paddlade, paddlade och paddlade. Kvar fanns skämten och skratten, som fortfarande värmer och får leendet att spridas varmt. Nu kom egen medhavd lunch till pass. Den smakade ljuvligt gott när vi gick i Land och satte oss på en äng som gick ner till ån, så där idyllisk som en sådan kan vara i Blekinge med sina gamla odlingslandskap, nu i flera fall återskapade.

Vid femtiden närmar vi oss Karlsnäsgården. Målet som känts så avlägset och nästan som om vi de senaste timmarna lekt kurragömma, dök plötsligt upp bakom en krök. Magin bröts och vi vaknade upp, överaskade av målet och slutet på vår tur. Ömma i alla leder och muskler kravlade vi oss upp ur kanoterna. Den ende som skutta glatt ur kanoten var Janne. Nu vet jag att nästa gång ska han sitta fram och paddla, så jag kan ha koll på honom. 🙂 🙂 🙂

Kanoterna lastas på släpen, surras, liksom packningen och vi kan åka alla sex i en och samma bil från Karlsnäsgården. Hungriga och trötta bjuds vi på en mycket god middag, när vi gästar en restaurang i Backaryd. Efter detta är det egentligen bara en sak som gäller, dusch och sedan att få sträcka ut i sängen. Några timmar till fick vi hålla ut, för att lämna tillbaka kanoter, hämta en bil i Konga och tacka varandra för en underbar utflykt och för att vi hade fått dela dessa dagar med så mycket skratt.

Kommentar:

Önskvärt vore att upp och nedfarter längs än hade varit något mer planerade, det hade känts mer inbjudande och välkomnande framförallt för turister om vi nu vill dela med oss av en vacker natur och en härlig aktivitet som kanoting.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s