Kokosnöt, Sjörövare och detektiv

Det känns som ett häftigt persongalleri som finns i mina tankar. Är det sådan jag är!!!!!!!!!!!!!!!!!! Bilderna känns dunkla, mörka och inåtvända och det känns skitläskigt, jag vill bara stänga av, så här ska jag inte tänka och se på mig själv!!! Helt plötsligt så dyken en annan känsla upp – men visst är det rätt spännande, vad vill de här bilderna berätta om mig och säga till mig.

Jag känner mig nervpirrigt nyfiken, illamåendet molnar i magen, nästan som en rysare, ska jag våga, titta närmare, klyva kokosnöten och gotta mig åt den fantastiskt goda mjölken och kokosen, ta bort lappen för ögat och titta djupt i ögat, ta av hatten och vika ner kragen för att få uppleva personen bakom denna mystiska förklädnad????? Vilken härlig dag jag har framför mig 🙂 🙂

Ja, det blev en mycket spännande dag. Jag satt vid kakelugnen och i värmen smakade jag mig fram till varenda stavelse, ord, ordföljd och betoning för att känna att beskrivningen blev till mig och för mig, dvs kännas rätt  djupt inom mig och smakar gott i munnen. Mina tankar kan vara hårda som kokosnötens skal, orubbliga och drivna, men också lena och varma, följsamma som kokosmjölken, närande och mättande som kokosmassan innanför skalet. Visst kan jag känna igen mig i ”sjörövaren” likt pippi långstrumps pappa, stor och stark som seglar på de sju haven, bullrig och bufflig osv även om bara tanken kan skrämma vettet ur mig. Men under lappen för ögat finns en varm och öppenhjärtig blick, omsorgsfull och närvarande. Bilden av detektiven gör att hela bröstkorgen knyter sig, det handlar om att dölja sig, skydda sig, ligga steget före, att alltid vara på sin vakt, att alltid vara i rörelse, spana och se det som inte går att se, se bakom  det som synes vara. När jag viker ner kragen, tar av hatten, lyfter bort rocken, så finner jag en skygg, ung och vacker kvinna.

Hur länge har dessa bilder och några stycken till skrämt mig, fått mig att lägga locket på, förneka och korrigera, för att bara återigen dyka upp och ta kraft? Länge, länge har det varit så, men nu övervann jag rädslan genom min nyfikenhet, genom nyfunnen förmåga att observera och förstå att tanka är tankar och ingen evig sanning. Hur mycket mer av mig själv har jag kunnat se, möta och förstå av mig själv denna söndag, dagen före alla hjärtans dag? 🙂 🙂 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s