Örtkarameller med smak av ingefära

Vid disken, som gav mig upplevelsen av att jag stod i en gammal handelsbod, låg det fina genomskinliga strutar med karameller i.

Helt plötsligt kände jag dofter som tog mina sinnen till en handelsbod i Vieryd, som jag besökte någon gång i slutet av 60-talet. Jag gick där med sonen till ägaren, bakom disken och såg allt godiset på både disken och i glasburkarna bakom disken. Helt otroligt så kan jag också minnas ljuset som jag upplevde som dunkelt, doften som en salig blandning något instängd och dammig. Ett annat minne är från min farmor och farfar som alltid hade en härlig glasskål fylld med karameller med fruktsmak. När jag kom på besök, så var den alltid påfylld, en källa till glädje som aldrig sinade. Jag öppnade burken, och utan bannor och restriktioner, plockade jag till mig några stycken, kastade mig på soffan, makade till kuddarna och började suga på kramellerna, sötman spred sig i munnen och känsla av lycka och ett liv på moln kändes fulländat. I andra ändan satt oftast farfar, som höll om mina fötter och samtidigt pratade han. Jag minns inte om vad, men det var gott att höra hans röst. Hade jag riktig tur, så skodde han fötterna, vilket kändes himmelskt. Jag bad honom om och om igen.

Nu när jag ser de fina kramellerna i genomskingliga strutar så står jag i butiken som ligger vid utgången av botaniska trädgården. På etiketterna står honung och ingefära och jag får sådan lust att smaka, uppleva karamellens sötma som sipprar ut och smaksätter hela munnen mmmmmm, så gott. Det blir en strut av varje smak och jag upplever mig riktigt lyxig med alla mina upplevelser, minnen och känslor, hm hm hm det här är Anneli 🙂 🙂 :). När jag kom hem, så visste jag redan i vilka skålar som karamellerna skulle ligga. Två skålar som sannolikt köptes av Anna o Harry, när de satte bo, kanske är de från Glimmåkra glasbruk? Nu finns de i vårt hem, Röda stugan, igen! 🙂 🙂

Nu tar jag mig en karamell då och då, särskilt när det faller någon solstrimma på dem. Känner en underbar smak i munnen som långsamt för mig tillbaka till en härlig känsla av att livet leker , här och nu, att all tid i världen finns, inga måsten osv  🙂 😀

Annonser

7 thoughts on “Örtkarameller med smak av ingefära

  1. Det som slår mig när jag läser ovanstående är att doft- och smakminnet ofta är så starkt!! Jag kan få många minnen frammanade av olika dofter! Jag minns t ex väldigt väl hur det luktade hos min farmor, trots att hon dog när jag var 18 år – vilket är rätt länge sen..!
    Mysko, men intressant, tycker jag!!

    • … jag är helt fascinerad av möjligheten att minnas, sådant som är positivt, genom att ”aktiviera” sinnena. Genom sinnena och kroppen, så känns det som att minnena befrias från värderingar och jämförelse, på likartat sätt som att vara här och nu, genom mindfullness. Jag läste för ett tag sedan att ett bra sätt att få självkännedom och ge sig själv en plattform är att skriva sin egen historia, men de minnen och rader som jag då hann sätta på pränt var ingen rolig läsning, inget jag kände mig stolt över eller kunde ge mig någon självkännedom och självkänsla…. nu betyder bloggen mycket för att kunna skriva till mig och för mig, så att jag kan själv kan se och läsa om sådant som är viktigt för mig, lära om mig själv och inte minst förstå mig själ istället för att konstruera någon form av historia som alltid har sin begränsning beroende på vilket perspektiv som återges och berättas…. tack för dina rader och med dem möjlighet att få reflektera och komma på sådant som är viktigt, helt plötsligt faller pusselbitar på plats …. 🙂 🙂 🙂

      • Glad att kunna bidra!! 😀
        Jag har funderat på varför jag gillar att blogga egentligen, och en av flera saker jag kom fram till var just att skriva ner och ha kvar mina tankar, känslor och minnen och att (förhoppningsvis) få respons på den genom kommentarer! Det finns en hel del Mindfulness i bloggandet – i alla fall så som jag bloggar…!
        Natti natti!!

      • …. Precis som du ger uttryck för så är feedbacken viktigt, vad kommer andra människor att tänka på när de läser något jag skriver, vilka känslor kan komma att sättas igång hos olika personer, vilka erfarenheter och upplevelser kan berika mitt sätt att förstå, tolka och reagera!!! …. Jag har upptäckt några bra inledande fraser; när du säger så så kommer jag att tänka på, när du beskriver det så, så känner jag si eller så osv … detta har jag fixat i jobbet – professionellt – men absolut inte på ett känslomässigt plan, där mina egna behov och känslor har varit djupt undanträngda och förbjuda …. men nu så upptäcker jag allt mer av mig själv, i min egen takt och med hjälp av terapeut som ger mig verktyg att förstå, göra erfarenheter och känslor till en del av mig själv med ökad självkänsla som den stora belöningen, toppen toppen ….Önskar dig en bra dag 🙂

  2. Ja, feedback – det är det roligaste med bloggandet tror jag!! Tyvärr så ser jag i min statistik att det är ytterst få som kommenterar av dem som går in och läser, och när det kommenteras då är det nästan alltid från kompisar och bloggkompisar – sällan från nya personer…! Men men…! Jag är glad för det jag får, och glad så länge kommentarerna håller en trevlig, civiliserad ton!! På min förra blogg kom det in kommentatörer som bara spred skit och negativitet, så tillslut övergav jag den bloggen! Det var trist, men jag har hört från andra att det tyvärr inte är alldeles ovanligt…! 😦
    Ha en toppendag du med!! 😀

    • …jag kom på att vår kultur innehåller inte särskilt mycket av feedback i form av god välja att stödja och bekräfta en annan människas förståelse här och nu, utveckling och drömmar, en ännu större brist är utrymme för är personers möjligheter att berätta sin egen berättelse (det finns normer som hela tiden begränsar eller lyfter fram och på så sätt formerar formen), med respekt reflektera och dela med sig av sina egna erfarenheter. Kulturen är – så som jag upplever den – produktionstekniskt inriktad – likt ett löpande band – här gör vi detta, sedan detta, sedan detta och så fortsätter det hela tiden. Så upplever jag också att samhället och samhällsstrukturen utformats och även sipprat ner på individnivå….. utmattningssyndrom och känsla av meningslöshet kan vara en konsokvens på att kultur och struktur saknar utrymme för att vara människa och inte en produktionsfaktor…. 🙂 🙂 🙂

  3. Precis!! Det är sorgligt…! Samhället/de som bestämmer verkar tro att människor är robotar, men vilket hiskeligt pris både individen och samhället betalar för det!! *Suck*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s