Dessa rader känns vackra, Janne
Änglasagan
Det var en gång en liten ängel som sett allt som fanns att se i himlen. Då gluttade hon ut mellan molnen för att se om det fanns något mer att upptäcka.
– Men åh, vad är det där, långt nere som är så stort och runt och vackert? utbrast den lilla ängeln.
-Det är jorden, svarade den större ängeln.
-Åh, kan man få komma dit ner? undrade den lilla ängeln.
-Ja, sa den större ängeln, men först måste du hitta två människor som kan bli dina föräldrar. För på jorden måste du bli ett människobarn.
Den lilla ängeln hängde ut mellan molnen och letade och letade och letade. Tills en dag då hon ropade.
-Kom! Kom hit och se! Nu har jag hittat dom! Dom ska bli mina föräldrar! Kan jag få komma dit ner nu?
-Nej, svarade den större ängeln, innan dess måste du få en kropp. Så du får vänta lite.
Men en dag kom den större ängeln och sa:
-Nu är det klart. Nu kan du få komma ner till jorden. Men du får lämna dina vingar här så ska jag ta hand om dom åt dig tills du kommer tillbaka!
-Men hur ska jag komma ner utan vingar? undrade den lilla ängeln.
-Ser du regnbågen? frågade ängeln som var större. På den ska du gå. Och nere på jorden blev de båda föräldrarna så glada!
Det var mamma….. och pappa….
De gav sitt lilla barn det vackrastenamn de visste, och det var… (barnets namn)
Anneli!!! Eller hur, Anneli!! ;-P 😛 😀
Denna saga har jag fått av min syster Kerstin som hon hade upphängd på dagis. Varje kväll ville mina barn höra änglasagan berättad. Det kändes fint att få läsa den för dom. Janne
Ja, den är verkligen gullig!! 😀