Skönheten sitter i betraktarens ögon

Så sant så sant, med ett hummande lägger jag pannan i djupa veck, visst men hur är detta möjligt … Hur många positiva omdömen har jag hört om t ex Maskrosen. Den jagas och några ägnar sig åt att uppfinna smidiga ”jaktvapen”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Jag minns under min tid som student och praktiker på den 2-åriga ”Lantbruksutbildningen”, då jag skolades i den agrala kulturen, en mycket fängslande växtodlingslärare.

Vid denna tid hade jag – en period – då jag undrade om livet gick ut på att närma sig släktträdet, försöka anpassa mig, föra traditioner vidare, ta tillvara social status och glädja ”gamlingarna”. Jag är djupt förankrad i jorden – genetiskt sett – eftersom det från mina föräldrar och bakåt i tiden går att följa två spår, det ena som skogsbönder och det andra som något större bönder med åkermark, fler djur osv. 

Jag la flera timmar på att fascineras av denna ”växtodlingslärare”. För det första så minns jag från den dag han för första gången klev in i vårt klassrum. Han öppnade dörren, nickade, berättade sitt namn, skrev det på tavlan och hur han kunde nås på telefon (med riktnummer och allt). Sedan öppnade han en sliten bok och började mässa. Jag tror det finns präster som hade avundats honom hans entoniga röst. Förutom rösten så framstod han som rent mekanisk, ingen och inget kunde störa honom under en lektion. Enbart frågor som hade ett givet svar beaktades. Reflexioner och resonemang hänfördes till överkursen med en snett leende likt en idag  känd politisk reporter på SVT (Knutsson). Nog om detta han gav mig ändå en av de insikter i livet som jag är evigt tacksam för.

Ett avsnitt i boken inleddes med att visa på att det är kontextet som avgör om en växt – betraktas som ogräs eller ett som ett uppskattat inslag!!! De blommor och växter som tar sig friheten att växa på åkermark, i ett sädesfält, betraktas som ogräs. Medan samma växter kan föra betraktaren till hänryckande höjder, när de växer längs en vägkant, i en glänta eller på en skogsbacke.

Men hur lätt är det egentligen att bli medveten om sina egna – kontext – i vilka vi gör våra betraktelser, observationer, jämförelser och värderingar??? Finns det någon skillnad om jag observerar med en direkt koppling till min hjärna och mina tankar eller om jag är medvetet närvarande – sinnesintrycken och kroppsliga förnimmelser är aktiva?

I en något öppnare ton

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s