Jantelagen forts …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foton och målning av Anneli Wiberg

Att söka mig bakom min rädsla, ilska, ångest är som att skönja det lilla barnet inom mig, att inte låt mig skrämmas av det lilla barnets upplevelse av skam, förödmjukelse, kränkning, har visats sig ge mig möjlighet att upptäcka skönheten hos det lilla barnet, öppenhet, kraft och vilja att leva.

Utan att ha något bestämt syfte, utan vara mer sökande, började jag fotografera och måla igen efter flera års uppehåll. Det enda som stod helt klart för mig, var att foton, färg och former inte skulle bekräftas av någon annan mer än mig själv, min inre förståelse och upplevelse av omvärlden och intryck från den. Min ambition var inte heller att jämföra mig med andra, att sträva efter att bli bra eller bäst, att bedöma. Det senare visade sig vara mycket lättare sagt än gjort.

Karin Boye ger mig vägledning – vad är det som känns viktigast för mig:

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
ur ”I rörelse” från ”Härdarna”
Så har det nog alltid varit – det är vägen som är mödan värd – i min inre känsla. När Nils växte upp var min självklara uppgift att vara projektassistent. Otaliga är de uppfinningar som, när de var klara hade gett uppslag till nya uppfinningar. Mitt sociala jag – hade lärt – att resultatet, att fokusera på resultatet och slutmålet var viktigt, att kunna bevisa den materiella välfärdens kriterier. Men min inre röst kändes stark, liksom mina upplevelser av att han kunde slukas upp av sin kreativitet och energin bara flödade på samma sätt som hans person kom till uttryck.
.
Tyvärr – skulle jag kunna säga – men mycket bättre – bara konstatera att jag inte har känt mig säker på varken min inre röst eller mitt sociala Jags behov av bekräftelse utifrån. Nu som först känns min inre ”stjärna” klar och för min del känns det nu självklart att följa uppmaningen: ”Förvänta dig inte något särskilt, släpp taget om att saker och ting, tillstånd, upplevelser osv ska vara på ett visst sätt. Öppenheten skänker mig genast upplevelser av glädje och lycka, tolerans, framföralt förlåtelse, och vänlighet mot mig själv. Då blir det också möjligt för mig att öppna upp för det som det lilla barnet har upplevt som svårt, oöverstigligt, oöverkomligt och djupt smärtsamt.
.
I samma andetag så finns också vägvalen där, utan något tydligt mål, så härligt befriande beskrivet av Lotta Karlsson Strömberg, Heala Dig:
Ibland är det så,  vägen blir inte alltid som man tänkt, men det är bra att du följer energin. Dit den går, där är nämligen alla dörrar öppna och vi slipper jobba i motstånd./motvind. allt blir mycket lättare då…..:O)…
xx
Annonser

2 thoughts on “Jantelagen forts …

  1. Pingback: Att uppleva ondska och godhet « Fikadax weblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s