Att rita med ljuset med en Nikon D3100

I går kände jag mig riktigt nöjd med mig själv, jag trivdes och blev inspirerad. 2,5 timme bara rusade iväg och efteråt kunde jag konstatera att föreläsarens budskap – Få kontroll över verktyget, dvs Nikon kameran –  hade gått hem hos mig. När vi köpte kamera – en Nikon D3100 – så ingick också en introduktion, Nikon School,  och till min glädje kunde den erbjudas i Växjö.

Att jag inte kände kontroll över verktyget, upplevde jag inte som någon överdrift. Precis så har det känts, massa knappar och funktioner, som har dolt hemligheter väl förborgade för den oinvigde entusiasten. Även om jag njuter mer och mer av mina upplevelser och fotograferandet. Själv är jag absolut inte intresserad av att lära mig tekniken och funktionerna först, för att därefter se vad jag kan göra med dom. Istället ligger mitt fokus på det som jag är nyfiken på. Helst skulle jag vilja kommunicera med min kamera, fråga, fråga varför det blir som det blir, hur jag skulle vilja spegla mina upplevelser och då få svar på vilka möjligheter som finns, men också kamerans inneboende  ursprung. I min värld är nyfikenheten, viljan att experimentera och förstå en viktig drivkraft. Om jag hindras eller något annat som kan kännas ovidkommande tar för mycket kraft känner jag mig störd och berövad min person – inre röst, upplevelse och känsla.

För min del har jag velat använda fotograferingen för att söka min inre röst, känslan i bröstkorgen, trycka av för att uppleva om jag fortfarande berörs av det som jag kan upptäcka på fotot. En uppmaning som jag tagit till mig – släpp tankar om hur allting ska vara, kritiska röster som vill jämföra och värdera med andra. Det har inte varit lätt, att inte ens själv förstå varför det som jag kan se på fotot berör mig, ingen annan skulle sannolikt bli berörd. Då har jag fått välja mellan mig själv, min egen förmåga att beröras och må bra, eller att eftersträva andra för att få vägledning om när jag kan eller borde bli berörd, uppleva och känna.

Fortfarande glad och lycklig, stolt över mig själv, valde jag att lyssna till min egen inre röst, ta tillvara på min egen förmåga att bli berörd, uppleva och känna, utan några förebilder. Under introduktionen så blev det mer och mer tydligt vilka möjligheter jag hade tillgång till genom min kamera. Jag hade undrat och funderat, ställt frågor rakt ut i luften, läst manualen och tittat på kameran men inte fått några svar som klack till inombords.

Det finns ett uttryck som fascinerade mig redan första gången jag läste det – att fotografera är att skriva med ljuset – tack Janne som leta fram boken. Ljuset – så oberörbart, så inlevelsefullt, så magiskt, så omvälvande – kan upplevas beslöjande, som om det finns något som ännu inte går att förstå eller förnimma. Kanske är det så enkelt att förmågan alltid har funnits inombords, men den har inte fått näring, ljus och vatten för att växa och utvecklas.

Att försöka vara här och nu, fånga skeenden och upplevelser som kan beröra både medvetet och omedvetet, starkt och intensivt under bara några hundradels sekunder med en kamera, verkar vara en ganska idiotisk idé. Jag har dessutom inte intresserat mig för hur och med vilka drivkrafter kameran konstruerades.  Ljus, rörelse, djup och intimitet har kanske fascinerat någon annan mer än mig. Jag är ganska säker, vi är flera som fascineras såväl nu som då.

Exponering – att utsättas för eller öppna upp för hur mycket och hur länge – gav mig en aha-upplevelse. Bländaren – som linsen i ögat – kan vara vidöppen eller nästintill sluten. ”Slutartiden” bestämmer hur länge exponeringen ska pågå. Med den tredje komponenten – ”filmens” ljuskänslighet – ISO beteckningen, så fick jag den grundläggande förståelsen för kamerans avbildning av ”ögat”. Det är sannolikt här som den tekniska utmaningen ligger, att efterlikna ögats subtila receptiva och ögonblickliga förmåga att skapa här och nu.

Hur hänger det ihop ???

Bländaren – linsen – kan vara vidöppen (F 1 = ingen reduktion/stort ljusinsläpp/stor exponering på sensorn)  eller nästintill sluten (F 10 ökad reduktion/litet ljusinsläpp/mindre exponering på sensorn), och allt däremellan

Slutartiden – exponeringen – kan vara mycket kort eller lång, och allt däremellan

Ljuskänsligheten – ISO – kan vara hög eller låg, och allt däremellan

”Är det något kameran är rädd för så är det överexponering!” Ett exempel:

– Jag vill fotografera en gondol som förs fram längs en kanal i Venedig. Kanalen omges av hus, vars fasader är mörka, liksom vattnet och gondolens omgivande miljö. När jag följer kanalen, bort från mig, så uppenbarar sig horisonten och en klarblå himmel. Om jag försöker fånga både gondolen och den klarblå himlen, så kommer kamerans teknik att fokusera på den klarblå himlen. Gondolen, kanalen och husfasaderna försvinner i ett mörkt dunkel. Men nu kommer finessen – jag kan rikta kameran mot gondolen, trycka ner avtryckaren till hälften för fokusering och mätvärden, låsa inställningarna med knappen AE-F, AL-F, för att sedan lyfta kameran så att också himlen kommer i blid för att därefter fullfölja avtryckningen. Fiffigt 🙂 🙂 :).

Skärpedjup är också ett nyckelord som fångade min uppmärksamhet. Ögats skärpa och förmåga att uppleva djup åstadkoms med fokuserad blick och liten pupill (litet ljusinsläpp ger bättre skärpa). Bredden i bilden minskar – skärpan liksom djupet förstärks. En kort blick – slutartid – ökar skärpan (minskar också utrymmet för flackande blick (darrningar i händer och kropp)),  och om det är ljust eller t om mycket ljus så minskas risken för överexponering tillsammans med ett lågt ISO-tal. Jag börjar förstå varför kameran har så många knappar men också vad som står i manualen, helt otroligt.

Jag har läst vissa avsnitt i manualen, om och om igen, utan att förstå ett dugg. Manualens fel, mitt fel – nej ingens fel. Manualen förutsätter att jag har den förförståelse som nu börjar växa fram hos mig. Jag har både fotograferat och köpt mig en mycket bra kamera utan att förstå ”grunderna” och ”tekniken”. Jisses vilken tur att jag kunde släppa mina egna krav på förkunskaper, så att jag nu får göra min egen resa utan att riktigt veta som härlig drivkraft. Det finns en knapp – Exponeringskompensation – vilket betyder att jag kan minska eller öka ljuset i den upplevelse och spegling som jag försöker fånga med kameran. Nu börjar det röra till sig, 3 bollar i luften på en och samma gång.

När ljuset blir svagare eller det går t om säga att det har blivit mörkt, så vidgar sig pupillen (t ex F1 med ingen reduktion) för att kunna uppfatta omgivningen, det tar lite längre tid för att fokusera och bli medveten om det som finns i den närmaste omgivningen. En hög ljuskänslighet påverkar naturligtvis möjligheten att uppfatta skeenden och föremål.  I ett sådant här läge gäller det att vara stadig med blicken, annars försvinner fokus och identifieringsprocessen får börja om. Ett stativ för hakan eller kameran är inte helt fel. En annan viktigt komponent är ”D-lighting”, som kompenserar kamerans förmåga att återge ljusets färg och färgsättning.

Rörelse som fryst skärpa eller suddig skärpa skapas med hjälp av slutartiden. För att fånga en rörelse kan slutartiden ställas in på 1/1000 s. Om bilden eller speglingen blir för mörk kan detta kompenseras med ljuskänsligheten, ett högre tal för ISO. En längre slutartid används för att skapa oskärpa, rörelsen speglas då genom att motivet blir suddigt. Om jag ställer in slutartiden till 1/400 s så kan jag ”panorera”, dvs följa en bil i rörelse och ändå uppnå skärpa för såväl motiv som bakgrund. Om jag använder en slutartid på 1/80, samtidigt som jag ”panorera, så blir både bilen och bakgrunden något suddig. Oj, Oj, vilka möjligheter som öppnar sig 🙂 🙂 🙂

När jag känner att kroppen och hjärnan signalerar – nu räcker det – för att bibehålla mitt engagemang och värdefull input, så börjar jag prioritera och skriver istället ner några enkla påminnelser och tips inför min fortsatta ”karriär”:

– Inställningen f16, 1/8 s och iso 200 kan användas för att skapa eller spegla suddighet runt motivet/porträttet.

– Inställningen P = K ställer in slutartiden och F bländaren med eller utan blixt- för porträttfotografering – stileben mm

– Inställningen S = K ställer in bländare och F slutartiden – för snabba rörelser med kort slutartid

– Inställningen A = K ställer in slutartid och F bländartid – för både närbild och horisont, djup i bilden (litet ljusinsläpp ger bättre skärpa)

– Inställningen M = F ställer in alla redskap.

– Skärpekontroll

– Autofokusalternativ – ger information om kamerans inställningar och värden

– Den automatiska inställning som är värd att använda 🙂 enligt föreläsaren, Nattporträtt

– Pröva Nikons egen programvara för bildbearbetning i 60 dagar, utan avgift, Capture NX2 (på webben). Priset för programmet är 1.800 kr och används av föreläsaren, som har gått från photoshop till capture.

– Dioptriinställning

– Formatera minneskort emellanåt

– Bli bättre på att använda hjälpknappen och informationsknappen

Vilken härlig puff för mitt fortsatta fotograferande, nu återstår att testa och pröva mig fram. Då kommer jag att göra egna och nya upptäckter, eftersom jag har fått några redskap att komma vidare med.

Annonser

One thought on “Att rita med ljuset med en Nikon D3100

  1. OJ! Det längsta inlägget i denna bloggs historia tror jag!! 😛
    Paradoxalt nog inte illustrerat med ett enda foto – trots att det handlar om att fotografera!!
    He he he…!! 😀 Men jag har en stark misstanke om att kommande blogginlägg kommer ha desto fler foton!! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s