Balans mellan viltstammar och fodertillgång

Av någon anledning så har jag ”snöat in” på funderingar kring den nya ”älgförvaltningens” organisation och tänkta syfte. Jag hade t om en dröm för ett halvår sedan, där jag fick i uppdrag att sjösätta organisationen, inom 2 veckor, och uppdraget kom från Länsstyrelsen. Vid länsstyrelsen fanns det en ”kvinna” med sk hårda nypor som obevekligt höll fast vid tidsplanden. Dessutom påpekade hon att jag kunde klä upp mig bättre och vara mer mån om mitt utseende. Då kunde drömmarna fortfarande vara så verkliga att jag t om kände mig pressad av denna kvinna att leverera.

När jag i drömmen lyssnade runt i hemtrakten, hur personer med jaktintresse respektive ägare av skogsfastigheter uppfattade och talade om älgförvaltningen, insåg jag att det skulle absolut inte vara möjligt att få tillstånd legitimitet och representationer :).  När jag misströstade som mest, så lade Tommy Karlsson armen om mig i drömmen och sa lungt. Det är så här det går till, det behöver till en massa snack, vändande och vridande ett tag, så när intressenterna känner sig redo så går de säkert vidare för att organisera sig. Tid är det som behövs, ta det lungt det löser sig! 🙂 🙂 🙂

När så LRF, Södra och Jägarförbundet bjöd in till ett seminarium med temat – Hur kommer framtida klimateffekter påverka skogen och viltet? – så bokade jag in datumet direkt och anmälde mig ganska snart. Projektledaren får ordet och kommer ganska snabbt in på idén att just möten mellan skogsägare och jägare, att samtal och dialog, kan öka förståelsen för varandras utgångspunkter och intressen. Tidigare erfarenheter av lokala grupper och möten, när det gäller vildsvinen, ledde till förståelse om att de som odlar inte blir särskilt glada när vildsvinen bökar upp odlingar. Jägarna hade kunnat förmedla sina erfarenheter att det inte är helt lätt att jaga gris. Alltså hade parterna krupit upp ur sina skyttegravar och kommit vidare genom att tala med varandra istället för om varandra. En något häftig beskrivning som skulle kunna belysa något av en samhällskultur om än informell eller i mötet mellan den formella och informella kulturen.

Visst känns det fantastiskt att det behöver till ett projekt EU-finansierat för att parter ska kunna börja tala med varandra, utbyta erfarenheter och skapa förståelse för varandras olika perspektiv? I vår värld känns det som om ”någon annan” än berörda formulerar problematiken, även om det finns intresseorganisationer som representerar och för talan. Hur ser ”verkligheten” ut lokalt, vilka erfarenheter finns och vilka ev behov kan finnas? Vilka är beredda att lyssna, att ompröva sina egna föreställningar och sätt att beskriva problem?  Finns det ”goda exempel”, som kan vara vägledande för andra?

Skogschef Göran Örlander, Södra, fascinerade, då personen på ett mycket tidligt sätt förmedlade budskapet att viltet får gärna ströva fritt under förutsättningar att optimal skogsproduktion kunde säkerställas. Med olika grafers hjälp kunde Göran visa ekonomiska konsekvenser för tillväxt och framförallt ekonomi, vid viltskador. Det är inte heller acceptabelt att skogsägare ska behöva stängsla in träd för att skydda dem från viltet. Tillgång till högvärdigt foder för djuren berörs men någon fördjupning bjuder personen inte på vad gäller skogsproduktionens inverkan på naturens mångfald och möjligheter att ge högvärdigt foder för viltet. För mitt inre får jag upp bilder där skogsägaren kan liknas vid bilisten. Bilen och förutsättningarna att föra fram bilen och att ta sig fram med bilen ska i princip vara obegränsad. När så det blev tal om gågator och att förare ska stanna för att släppa över gående vid övergångsställ, för att riva hierarkier, så blev det ett herrans liv.

Mer kunskap om viltstammar i balans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Med ett engagerat viltperspektiv – naturromantisk från vår sida sett – så börjar underbart fina bilder av natur, djur och människa att öppna upp för en inre energi och kraft, ett universa som blommar, känns meningsfull och närvarande. Här finns vi – inte för att leva av utan med naturen – är detta möjligt, ska vi bry oss? Ja vi bryr oss, vi lyssnar på andra ”verkligheter” med en förhoppning om att kunna vara ödmjuka, vilket inte alltid är lätt när oro och frustration också gör sig påminda. För oss är det inte omöjligt att uppleva och se på träden som om de är levande inte bara ur ett tillväxtperspektiv, de finns där också av flera skäl med betydelse för en större helhet. Vi kan se hur träden omges av energier, något vi inte kan ta på, utan att reducera en större upplevelse av trädets närvaro och betydelse för att trädet kan må bra, miljön kan må bra, vi kan må bra.

Några rader från Findhorns trädgårdar gör sig påminda, inte minst med tanke på Görans tillspetsade perspektiv och berättelse:

” Förmågan att uppfatta den översinnliga världen har gått förlorad för den moderna människan. Det är en del av det pris hon måste betala för att kunna utveckla sin analytiska, vetenskapliga förmåga.”

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s