En sagolik upplevelse

I går kväll bjöd Marianna Agetorp på en sagolik upplevelse. Hennes röst, värme, övertygelse och vilja fyllde hela mig med energi. Om jag hade kunnat hade jag blundat, kanske jag gjorde det ändå. för inom mig såg jag en något yngre Marrianna – kanske nio eller tio år öppna upp för hela sitt sanna ja och en övertygelse som bara en hel och sann människa kan ge uttryck för. I mitt hjärta känner jag hur hon står upp för sin övertygelse att omfamna sig själv, sin nästa och naturen. Det finns bara i tanken avgränsningar men i det som hon upplever så starkt är allting ett. Det finns inget jag, du, naturen som skilda väsen från varandra. Hennes övertygelse är så stark där hon sår och lika stark är hennes ödmjukhet inför andra människors sanning och verklighet. Det är denna känsla av ödmjukhet som gör att jag kan låta mig fyllas av hennes röst, ord och förståelse. I min värld blir det möjligt att känna in och reflektera över betydelsen för mig och mina behov.

Det som fångar min uppmärksamhet och som ger en ingång till hela ”berättelsen” är att ingen människa har sannolikt fått leva i ett fullständigt kärleksrus och fullständig harmoni. Livet bjuder på utmaningar vare sig vi vill eller inte. Det är ingen omedveten tid eller skyddande tillstånd som ett barn lever i under graviditeten, förlossningen är definitivt inte ”smärtfri” och att möta vuxenvärlden och nära relationer är inte heller smärtfri.

Med beskrivningar och bilder av en spegelblank vattenyta närmar sig Marianna vår förmåga att kunna separera ett verkligt liv med alla känslor och upplevelser, från ett ”liv” som vi borde uppleva och ha. Detta att i mötet med andra människor försöka skapa en fasad en yta som lever upp till förväntningar om det goda livet, den goda människan osv ger näring åt våra drömmar och kanske framförallt mardrömmar som försöker hjälpa till att hela än att skada. Att fråga sig själv vad mardrömmen vill hjälpa till med, ge mig kan vända en ”mardrömslik” situation :). Rädslan för att natt efter natt drömma obehagliga drömmar tär ordentligt.

I drömgrupper med handledare finns det möjlighet att dela drömmar, bara som dröm och  budskap från delar av en själv som väljs bort genom jämförelser och värderingar. I en drömgrupp kan distans till drömmen uppstå och alternativa tolkningar bjudas in.  Genom andra personers reflexioner kan den egna – i rädsla begravd tolkning – komma fram i dagsljuset för att prövas och omprövas. Deltagarnas reflexioner ger valmöjligheter att välja och  hitta sin egen sanning och inte den socialt förvärvade sanningen om livet.

Natt efter natt kan vi sitta i en eka, med ett metspö får än det ena än det andra ”bottennappet” och upp kommer trassliga revar, krokar, grenar och sörja. Vi kan välja att fortsätta välja bort eller att ta en närmare titt, tillsammans, för att förstå att livet inte är en ”dans på rosor”, men att leva fullt ut är en gåva!

Livet ger inte alltid det jag önskar! Livet ger det jag behöver för att börja eller fortsätta söka min egen livsuppgift och inre sanning, min potential. Ibland är rädslan så stor att jag inte vågar eller har förmågan att söka min egen livsuppgift, jag vägrar att söka den av rädsla eller oförmåga. Istället drömmer jag om ett liv som skapas utanför mig själv, jag jämför och värderar mig själv i förhållande till det jag tror om och förväntar av alla andra och det jag tror att alla andra förväntar av mig i den sociala gemenskapen och samhällets ”maskineri”. Jag önskar ett lyckligt liv, ett långt liv, ett rikt liv, alltid något bortom här och nu. Om bara jag får detta och detta, om bara jag blir detta och detta, om bara jag får uppnå detta och detta. Jag springer och springer, jagar och jagar, kalkylerar och kalkylerar. Jag är alltid någon annanstans än här och nu, för att sannolikt slippa möta mitt sanna jag, mina upplevelser och känslor i en salig blandning, i ett myller av energier och ljus.

Livet ger inte det jag önskar,  men att leva här och nu ger det jag behöver – om och om igen –  för att till slut förhoppningsvis komma till insikt och  stanna upp och börja söka inom mig själv ett större levande än det jag kan förklara. Att leva handlar om att finna stöd och trygghet i mitt inre jag, min egen sanning och potential. Att leva handlar inte enbart om att förklara utan också förstå – kunna vägledas av känsla, intuition och övertygelse. Tack Anders för din uppmärksamhet!

Livet ger inte alltid det du önskar, men absolut det du behöver så länge som du vägrar att söka din egen livsuppgift, din egen inre sanning och potential, Åsa Britta Simonsson 

Tack till mina vänner som delade kvällen med mig, tack till Marianna som gav av sig själv med värme och omtanke omsluten av en fantastisk ödmjukhet !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s