Omtanke och tröst

Ett varmt tack till vår kära vän Marianna Agetorp som kände min sorg och smärta, gav mig tröst genom Ma Oftedals livsvisdom;

”Allt är som det ska vara”

AN-SVAR. (Facebook Ma Oftedal, den 2 maj)
Det finns sorger och förluster som inga självhjälpsböcker eller mindfullnesskurser kan trösta. Ibland drabbar oss livet så hårt att tiden verkar stanna, meningen med den här tillvaron rycks brutalt ifrån oss. Jag kallar det för ”karmatid”. Jag ska skriva om det senare.
Men då och då hamnar vi i vägkorsningar utan karta och kompass. Kanske har vi varit här förr, kanske vågade vi inte prova något av alternativen, kanske känner vi oss så trötta och förvirrade att vi inte ens ser möjligheterna till nya vägar för våra liv.
Igår skrev jag om vikten att våga tro på att ”allt är precis som det ska vara”. Forskning inom många områden bekräftar att till och med på cellnivå är accepterandet i sig en medveten eller omedveten signal till mitt medgivande om vilja till förändring.
Varför är allting precis som det ska vara? Därför att det är som det är, därför att det liv jag just nu har existerar. Och ingenting hade kunnat vara annorlunda, alla har alltid gjort så gott man kan. I backspegeln kanske man ångrar det man ser, men just då och där, kunde jag inte gjort på något annat sätt.
Även om vi inte medvetet tänkt på det, verkar livet vilja putta oss, leda oss till någonting bättre. Vi hamnar i avgörande ”vägsjäl”. Ser man genom historien, så har alla kvinnor och män som förändrat tillvaron positivt för många, alltid genomgått omfattande kriser eller djupdykningar i själens mörkaste vrår. Utan undantag. Kanske är du där nu?
Det största hindret för vår själsliga utveckling är uppskjutandet. Uppskjutandet är ett flyktbeteende och precis som ordet säger riktar man inte sin kraft och energi på ett mål, utan man skjuter sin energi i tomma intet, upp i luften. Det är bra att ha visioner och drömmar, men utan aktivt handlande går hoppet om intet, drömmarna blir till luft. Uppskjutandet är ett självbedrägeri som man inte är värd att fastna i.
Men vi kan bryta denna självförnekande spiral! Vi behöver inte tvivla på oss själva. Vi är fullt kapabla att ge oss själva ännu en chans till ett liv fullt av mening, glädje och välstånd.
Och hur…? När kosmos, universum, guden, gudinnan, meningen, ödet eller vilka namn vi nu väljer – kallar oss att följa vårt hjärta, är det upp till oss att ”svara an”, an-svara och följa den rösten. Det är egentligen det viktigaste ansvaret en människa har, att ta ansvar för sitt hjärtas kallelse och längtan.
Om vi vill gå vidare i livet är detta den viktigaste av pusselbitar – att ta ansvar för vart min själ och ande kallar. Men bara hundra procent. Och, vi ska göra det nu! Börja genast!

Annonser

One thought on “Omtanke och tröst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s