Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Med på resan var hundraårige Allan Karlsson, den numera oskyldigförklarade småtjuven Julius Jonsson, den evige studenten Benny Ljungberg, hans fästmö, den sköna Gunilla Björklund, hennes båda husdjur, elefanten Sonja och schäferhunden Buster, Benny Ljungberg bror, den nyreligiöse livsmedelsgrossisten Bosse, den tidigare så ensamma kriminalkommisarien Aronsson från Eskilstuna, den före detta gangsterledaren Per-Gunnar Gerdin samt dennes mor, åttioåriga Rose-Marie, hon som en gång i tiden skrivit ett olycksaligt brev till sin son när denne satt på fånganstalten Hall för rehabilitering. ” Ur Jonas Jonassons berättelse om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

Enligt Aftonbladet: ”Sjövild och galen, en hejdlöst rolig historia om en hundraårig man som är på rymmen”.

Funderar just nu på vad just berättelsen om Allan Karlsson har förmedlat förutom helt fantastisk humor och underbara skratt. I slutet av berättelsen eller rättare sagt i berättelser om berättelsen delar förlaget med sig  av extramaterial om boken och författaren. För egen del bidrog detta till ett otroligt mervärde och framförallt en form av meditation. ”Om jag föreställer mig livet och mig själv bestående av magi, mirakel och mysterium”.

Allan Karlssons otroliga ”sorglösa” existens, förmåga att hålla sig utanför t ex politiska sammanhang och diskussioner, att med så få förutfattade meningar som möjligt jämte värderingar känna sig varken förmer eller förminskad, utan med nyfikenhet hoppa på vad stunden bjuder. Han har som jag upplever det inte varit passiv, utan frågat sig själv vilket ”erbjudande” kan ge mig själv bästa tänkbara njutning och tillfredsställelse. Ändå har han utan någon som helst ambition och plan bidragit till ”världsfreden” och välmående i miljöer som annars präglades av misstänksamhet, förakt och terror. Hans stillsamhet som person neutraliserade och öppnade dörrar. Mellanmänskliga relationer och sociala positioneringar kunde brytas upp med en rejäl sup, grogg eller drink.

Just den här ”Allan Karlsson” och hans ”sorglöshet” finns också i min vardag beskrivet som; ”Rolighetsfaktorn” är min kompassriktning, en personalfest eller rolig aktivitet jämte några snapsar får människor att dra av sig sina ”masker”, lätta på hjärtat och bli mer personliga; jag har alltid sökt mig till jobb som kan lära mig något nytt osv. Det kan vara så lätt att i en  mer formpressad variant uppleva Allan och Janne som udda varelser, sådana som stör ordningen och inte tar ansvar osv. När det är just dom som tar ansvar för sin egen livsuppgift, inte skyller på någon annan eller något annat, delar med sig av sin respekt, ser till att bidra till varma och hjärtliga energier.

I en intervju med författaren beskriver han följande;

”Jag jobbade stundtals dygnet runt och jag kan idag inte riktigt begripa hur ett nästan färdigt bokmanus samtidigt kunde växa till sig i byrålådan. men en dag gick det bara inte längre. Jonasson gick in i väggen , blev först väldigt sjuk och hamnade sedan i någon han själv beskriver som en ”evig dimma”. Ibland lättade dimman tillfälligt och då försökte han komma tillbaka till sitt gamla liv, men till slut gav han upp. Han ryckte upp sig själv med rötterna, sålde allt han ägde i Sverige och flyttade till …”

Jonas Jonasson satte sig under ett palmträd och gjorde ingenting under ett helt år! Det blev tyst runt omkring honom  och han fick som jag förstår det kontakt med sin egen inre ”kompass” lust och livskraft. Som jag förstår det så står också ”jag gjorde ingenting” för att han ”tänkte” ingenting. Efter ett år kände han sig frisk och då kunde han ge plats för sin egen önskan, att ägna sig åt sitt berättande (författare kallas det oxå) och Allan Karlsson klev ur byrålådan efter 25 år.

Allan Karlsson blir på något sätt, beskriver Jonas, hans terapeut eller gestaltning av en mer värdig föreställning om livet och sig själv. I min värld får jag dela en humor som är totalt befriad från ironi, jämförelser eller värderingar. När mina skratt bubblar fram nästan från  ingenstans och i vart fall inte från mitt huvud och mina tankar, så sker det inte på bekostnad av något annat utan helt enkelt därför att livet inte går att förutspå, planera eller kontrollera. Vändningarna kommer mjukt för att sedan eskalera i ett hav av raketer som får det mesta att sprängas i luften med sprut, dunder och brak 🙂 :)! Allan Karlsson har ett genuint intresse för nitroglycerin och sprängning. Människans tillkortakommande genom ”fördummande försök att förstå, förklara och finna logik” leder till återvändsgränder som sedan ger fantasin fullt utrymme att ta sig förbi tankemässiga labyrinter. Hela berättelsen andas frigörelse, mänsklig kärlek och värme, fred på jorden och framför allt möjligheten att finna fred med sig själv och inombords.

”Allan Karlsson” som terapeut, ja en sådan behöver jag och får nog oxå konstatera att mina reflexioner kryddas hela tiden med härliga skratt och bubblande stjärnor inombords. Att rycka upp sig själv med rötterna från en väl etablerad, inrotade (automatiserad) och osynlig föreställning om livets grundvalar för att söka nya och finna sig själv bekväm, behöver inte kännas så osäkert och så höljt i dimma.

In i dimman och uti en ”verklighet” som bjuder in till ”grundvalar”  att både livet och jag som människa omges av magi, mirakel och mysterium!

Annonser

One thought on “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

  1. Jag har faktiskt köpt boken, men inte läst den än! So many books – so little time…!! Och tyvärr också så lite ork…!! Men förr eller senare ska jag läsa den!! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s