Undrens tid är inte förbi – SvDs serie om behov av djup inre ro

 

Den som tittar ut i stjärnvärlden genom sitt teleskop upplever något lika verkligt som den som genom att meditera tittar in i sig själv och sina egna erfarenheter.

Formuleringen i SvDs första artikel i Serien om vårt behov av djup inre ro, om än något omskriven av mig, ger mig upplevelsen av att kroppsligen slå en frivolt. I ett enda svep upplever jag hur bubblan runt omkring min kropp spricker och löses upp som små glasprismor. Luften jag andas ger med en gång kraft, den känns sval och frisk inte som om jag andades i ett gammalt arkiv eller bibliotek.

Minnen från mitt barndoms bibliotek letar sig fram och jag minns helt plötsligt denna spensliga bibliotikarie med klotrunda glasögon, knut i nacken och barska ögon som jag upplevde granskade den som ville komma åt alla röster och berättelser som trängdes klämda i hyllorna. Vem skulle få röra dessa pärmar och blad 🙂

Jag läste inte för att kunna utan för att känna upplevelser genom min kropp – spänning, lättnad, skratt, nyfikenhet. ”Att sluka böcker” i min värld innebar att jag försjönk in i mig själv, allt annat utanför mig själv upphörde. När berättelsen var slut tvingades jag tillbaka till en verklighet som inte kändes, som kändes innesluten och utan upplevelser. Att titta ut genom mina ögon kändes som en helt annan verklighet än min inre. Så har det känts länge länge – den yttre verkligheten har i min värld klätts i svart, svarat obevekligt nej, försökt fostra och skapa något yttre utan begriplighet och mening. När DN i sin artikelserie om ”Stillhet” Del 1 ger utrymme för Arthur Zajonc som söker ett integrerat perspektiv på hur tankevärld och känslosystem tillsammans fungerar och samtidigt är förkroppsligade i vår natur, Då är inte undrens tid förbi i min värld.

”Att upptäcka sin egen vishet”

Ju mer jag har ”studerat”, desto mer förstår jag hur komplex ”verkligheten” är. Att lära mig utantill eller ha ett bra minne har krävt oändligt med kraft, skapat missnöje med mig själv liksom jämförelser med andra som jag upplevt lättare kunnat tillägna sig det som gett dem andras uppmärksamhet och bekräftelse. Den yttre verkligheten – den som klämts in i och styckats upp i forskningens tjänst – har i min värld blivit mer och mer steril, instrumentell och overklig. Människor som anpassar sig och följer alla möjliga system vare sig i deras tjänst eller för att koda av och kontrollera systemen har fångats i spindels nät.

För egen del har jag upplevt mig antingen vara  utanför ”bubblan” eller inuti ”bubblan”. Ändå har min Egen inre vishet varit stark, förmått fånga så mycket mer av livet och verkligheten som inte går att sätta ord på, modellera eller planera. Tidigt förstod jag i mötet och samarbetet mellan människor –

“If men define situations as real, they are real in their consequences.[1]” – Thomas theorem – Wikipedia. I valet mellan olika ”verklighetsuppfattningar” kom det för det mesta att handla om makt, vem hade i det sociala samspelet företräde att tolka verkligheten (tolkningsföreträde) eller kunde skapa mest obehag om någon ifrågasatte eller utmanade rådande ”verklighetsuppfattning”. Dessutom förstod jag mycket tidigt att ”verkligheten” var objektiv i den meningen att ingen kunde rå på den – upplevelser och föreställningar var inte ett resultat av tolkningar utan en verklighet som levde sitt eget liv oberoende av hur människor uppfattade den, verkade i den och skapade den i sociala sammanhang. Flera av dem som jag mötte och delade min vardag med stod utan ansvar för den verklighet som de levde i. Jag kände rädslan i kropp och själ för att både vara utanför bubblan men också för det som jag uppfattade genom mina ögon – mitt ”teleskop” ut i ”rymden”.

Ensidigt fokus på att lära och växa utifrån och in

I min värld har det funnits en ständig kamp inombords mellan den yttre ”verkligheten” och min egen inre ”verklighet”. Rädslan för att stå där alldeles naken – bli granskad, ifrågasatt, negligerad, bortvald, nedvärderad – ovanlig och unik, fick mina tankars värld att växa sig starkare och starkare. Strategier för att överleva, för att få kontroll, för att kunna förhindra att bli kritiserad, tvingas in i situationer där mitt inre jag skulle komma i kläm eller kunna kränkas blev min egen ”död”. När Björn Natthiko Lindeblad som sommarpratare beskriver att han hoppade av en meditationskurs, inte därför att britsen var hård att sova på, att han skulle delta i tystnad osv, utan därför att han inte klarade av att möta sig själv. Att möta sig själv – att inte längre kunna fly, bli bättre och bättre, söka distraktioner – innebar att den ”kritiska rösten” i tankarnas värld hela tiden blev starkare och starkare, krävde mer och mer. Till detta kom att hjärnan själv kunde börja dra igång sitt eget malande – i Björns fall en vinjetten till Fablernas värld.

Vilken lättnad att få höra denna beskrivning som på pricken liknade men framförallt kroppsligen blev så igenkännande. Hans röst förmedlade sådan förståelse och insikt, samtidigt som min egen inre längtan efter befrielse rättfärdigades. Alla tankar om hur ”sjuk” jag egentligen är i mina tankars värld kom på skam och mycket av det jag praktiserat för att förstå tankevärldens makt över mitt liv kom att besannas. Glädjen i hela kroppen kände inga gränser, fjärilarna fick full kraft, lyfte och min beundran gav fritt flöde åt min livsenergi. Björn bjöd också på ett annat citat som befäster och omsluter tankevärlden på ett sätt att dess krav på sanning om verkligheten reduceras till ett smolk i bägaren som finns, men som inte längre kan skada. En person som lyssnar på Björns funderingar och erfarenheter svarar efter en stund; Det är längesedan jag la av med mitt självförbättringsprojekt och det har jag inte ångrat en dag! 🙂 🙂 🙂 Än en gång reduceras tankevärlden – den som representerar den objektiva verkligheten – till ett smolk i bägaren. Min egen sårbarhet och oförmåga att kontrollera min kropp, förutsäga, planera och styra min yttre existens och relationer till andra människor förlorar styrka och framförallt legitimitet. Min tillit till min egen inre förmåga att förstå och förhålla mig till omvärlden stärks, liksom värdet av min närvaro här och nu, nyfikenhet och lust, intuition och universella sammanhang.

Jag är inte ensam med eget ansvar och enbart hänvisad till mig själv för att i första hand överleva. I mig själv – i ljus och energi – finns ett större sammanhang, en större helhet som förenar mig med allt och alla!

Ego och egoism är begrepp som kanske kan höra samman och beskriva det som vanligtvis förstås som och används som argument för att inte söka sin egen inre röst, sitt högsta medvetande, att här och nu uppleva lycka, glädje och djup kärlek –  ”Att upptäcka sin egen vishet”. Få vill i hjärtat tänka enbart på sig själva, enbart söka välmående för sig själv och ingen annan. Det finns – som vi förstår det – i en etablerad ”tankevärd” en effektiv kontroll över önskan och längtan efter att få upptäcka sin egen vishet, lära känna sig själv och känna tillit här och nu.

”Vi vet inte ens en miljondel av en procent av allt som finns att veta.”                                                                                                                                             Thomas Edison

”Sunt förnuft är den uppsättning fördomar man har hunnit skaffa sig vi 18 års ålder.”                                                                                                  Albert Einstein

”Det vackraste vi kan uppleva är det mystiska. Det är källan till all sann konst och vetenskap.”

”Då perceptionens portar renas visar sig allting för oss människor som det egentligen är – oändligt.”                                                  William Blake

Fotot ovan: Hos Marianna AgetorpStensjöäng – i den underbara miljö som Marianna delar med sig av finns det i min värld möjlighet att lämna både det sunda förnuftet och förståndet för en stund, för att bara vara här och nu, få finna sin inre röst, komma i kontakt med kroppen och en andlig närvara med flödande glädje, lycka och kär lek. Min första kontakt med Marianna fick jag genom hennes fantastiska berättelse i boken ”Helande trädgård”. 


Härligt härligt jag blev tipsad via facebook om en blogg – Sanna Nova Emilia – genom #mickegrunnarsson – när jag bläddrar mig runt hittar jag en post som oxå tar upp artikeln i SVD – Inre värld lika verklig som den yttre – fantastisk läsning, Tack!!!

”JA! Det är ju precis det här jag säger och menar – VIKTEN av att se till våra barns (och vår egen) INRE värld, och förstå att den är lika verklig, om inte än mer verklig, än den yttre, eftersom den inre världen skapar den yttre världen i det stora hela. Vi har nu skapat en yttre värld som påverkar våra inre på ett destruktivt sätt. Så enda vägen ut, är in.”

Till Bloggen – Sanna Nova Emilia

Hänvisningar och länkar till serien och artiklar i SvD:

SvD Stillhet del 1 – ”Inre värld lika verklig som den yttre

… En astronom tittar ut i stjärnvärlden genom sitt teleskop, en som mediterar tittar in i sina egna erfarenheter. Jag menar att bägge med samma precision kan berätta om vilka fenomen de observerar”, förklarade Zajonc när han i april stod värd för International Symposia for Contemplative Studies…Arthur Zajonc söker ett integrerat perspektiv på hur tankevärld och känslosystem tillsammans fungerar och samtidigt är förkroppsligade i vår natur. Så här: Vi ska bli allt vi kan i den yttre världen (genom objektiv forskning) och allt vi kan i den inre världen (genom att utforska oss själva). Att se bägge dessa erfarenheter som lika verkliga ”är det som gör oss fullt ut mänskliga”, menar han…

– Stillhet och tystnad gör det möjligt att skifta perspektiv från det yttre till det inre. Då kan en patient få syn både på det som inte har varit funktionellt och på det som kan läka och bota inom henne själv. En person som lider av ångest kan till exempel ibland med mycket enkla stillhetsmetoder hitta ett inre lugn, som gör det möjligt att få kontroll över de destruktiva krafter som svept honom eller henne med sig.

Det är sådant han kallar för ”att upptäcka sin egen vishet”, man kan inspireras att handla klokare i vardagen och bli mer varsam med sitt liv och sina resurser.

SvD Stillhet del 3 – ”Mindfulness på skolschemat
Det har aldrig funnits ett samhälle där man hela tiden utsätts för en så kraftfull stimulans utifrån som i dag. Allt viktigt söker man i det yttre och då går man miste om den enorma kunskapskälla som vi har inom oss, förklarar Yvonne Terjestam, psykolog och pionjär i Sverige med stillhetsforskning i skolan…

– Det ställs så mycket krav utifrån på barnen, som om det var ett ensidigt fokus på att lära och växa utifrån och in, förklarar hon. Ser man bara till utsidan finns alltför många tillfällen att misslyckas. Det skapar inte bara stress utan också känslor av tomhet och av vilsenhet.

SvD  Stillhet del 4 – ”Rökrum blev stillhetsrum”

Dag Hammarskjöld är en av Anne Maries förebilder. Hon delar hans kärlek till tystnad och meditation och fascineras av hur väl Dag Hammarskjöld som FN:s generalsekreterare drog nytta av stillheten i världshändelsernas centrum.

Annonser

One thought on “Undrens tid är inte förbi – SvDs serie om behov av djup inre ro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s