När ”tid och rum” löses upp

 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

I bland får vi – människan – kicka in i vår natur och magiska värld. Änglalika röster hälsar välkommen, med värme och kärlek. Allting känns så nytt, så överväldigande, så fantastiskt. Inga häftiga rörelser här inte.  Varsamt sätter jag ner mina fötter, lyssnar, känner med alla sinnen öppna. Här vill jag bara sitta, sitta på en mossklädd stubbe, frågar försiktigt, håller den, för i stubben bor det en liten tomtefamilj. Glada för att jag frågar, hälsas jag välkommen med glada miner att slå mig ner. Glada över att se mig, berättar de gärna om sig själva, sitt familj och om livet. Röda värmer de inte bara sig själva utan oxå mig, de slår an en röd, varm och kärleksfull kraft inom mig. Här vill jag stanna en stund, kanske jag  kan få vila, sjunka ner i mossan och låta mig svepas om och med alla slöjor som sänker sig, lyfter och fladdrar i vinden.

Annonser

3 thoughts on “När ”tid och rum” löses upp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s