Livets mening en svår nöt att knäcka ?

Fortfarande känner jag hur trygghet och värme flödar inombords – förhoppningsvis för evigt – efter Marie-Louice Hahns otroliga förmåga att på en och samma gång ta upp så djupt viktiga frågor och funderingar i min värld.

Marie-Louise och Robert Hahn

Foto Marianna Agetorp

I onsdags kväll bjöd Catarina Bäckstrand, entirety ab, in till ett möte med temat ”Andlighet och vetenskap”.

För min del finns ingen möjlighet att återge min upplevelse av det ljus som bara strålade ner på dessa båda människor som med sina underbara röster, mjuka och starka, förmedlade sina erfarenheter, upplevelser och sitt sökande efter förståelse och mening med livet. Inget tidigare har på något sätt kunna beröra mig och de ”prövningar” som det sk ”livet” ger. Men nu – nu – så förstår jag och föreställningar om hur livet borde vara, när glädje och lycka uppnås osv krackelerar sakta, lämnar mig ifred och låter mig få känna ljus, kärlek, lek och närhet inombords.

Här ett – i min värld – helt fantastiskt utdrag från Robert Hahns blogg; Om livets mening

Enligt vetenskapen så har livet ingen mening förutom att vi skall fortplanta oss och bevara människosläktet. Jag har flera invändningar mot detta. För det första finns det ingen vetenskaplig metod som kan påvisa någontings mening. Vetenskapen kan beskriva händelseförlopp i statistiska termer, men om något har en mening så får vi allt fylla i den själva. Den är ett resultat av ett subjektivt logiskt resonemang.”

”Om du frågar vänner och bekanta om livets mening så får du helt andra svar än den vetenskapliga modellens, trots att alla värnar så mycket om just den. Vanliga svar är: vi lever för att samla erfarenheter och genom dem utvecklas som människor. Vi lever för att ta ansvar och inse, oftast genom våra egna misstag, vad som är rätt och fel. Vi utsätts för svårigheter för att utveckla medkänsla om empati med andra levande varelser (inte bara med medmänniskorna). I slutändan kan man bli vis, med vilket jag menar en intuitiv förmåga att förstå vad som är rätt och fel, bra och dåligt.”

Vetenskapsmannens invändning är då att visheten tar slut när man dör. Gör den? För det första sprider man sin vishet till andra medan man är i livet. För det andra kanske själens vishet finns kvar även när hjärnan dör. Det är en fråga som är en utmaning för varje människa att själv undersöka och komma till klarhet om. Många bevis finns för att själen, vårt medvetande, kan existera utanför vår kropp och fortleva. Men då talar jag om personliga bevis. Den som är intresserad av att utröna sådana frågor kan läsa mer i mina andliga böcker på www.hahnbooks.com.

Vetenskapens invändning är då att visheten tar slut när man dör. Gör den?

I en otroligt vacker avslutning guidade oss Marie-Louise genom en meditation med fokus på ”själen”.

– Se inom dig, en triangel med spetsen i hjärtat och basen i bäckenet, i triangeln ligger ett litet barn, du frågar – Hur ser ditt – själens – behov ut just nu? Lyssna, känn och invänta! Hur mår du – själen – just nu? Lyssna, känn och invänta! Föreställ dig sedan att du – själen – är omgiven av människor som känns trygga, närvarande och fyllda av tillit. Känn hur det lilla barnet – själen – kan känna stillhet, ro och lugn.

Marie-Louise beskrev om och om igen, en själ som inte blir sedd och uppmärksammad, får ingen kraft, förlorar kraft och mening. Om och om igen minns jag Jannes återkommande berättelser om hur hans livsfilosofi, att ta  hänsyn till ”rolighetsfaktorn” störde omgivningen. Så kan ingen leva, så kan ingen förhålla sig till livet, det har ingen råd med 😉 (intressant – att ingen har råd med detta, har vi råd att inte ta hänsyn till ”rolighetsfaktorn). Hur han trots sin inre övertygelse ändå kände sorg och smärta att inte bli förstådd, att få uppleva respekt för var och ens val i livet. Hans ”Rolighetsfaktor” handlade precis om detta – att fråga sin själ vilka behov känner du just nu, hur mår du just nu. Han förstår att själen behöver lugn och ro, kunna få uppmärksamhet, stärkas genom att tonas med naturen, känna naturens krafter som sol, vind och hav, rörelser och liv, gemenskap och skratt. Så mycket livskunskap som  ”Janne” och hans själ bär på – som han i sin kropp försökte dela och förmedla, inte för att predika och övertyga. Var och en fick naturligtvis vara ”salig i sin tro”, men att få uppleva ödmjukhet och respekt inte bara inombords utan också i relation till sina medmänniskor.

När Janne undrade över sin kropp, om det stod rätt till, och jag svarade kanske din kropp inte orkar mer, men du kommer alltid att finnas, så svarar han. Ja jag kommer alltid att leva och jag ska alltid heta Janne!

En själ som blir förbisedd, förnekad och utarmad, torkar, och kvar finns bara en kropp som ingen vill ha och ett liv som ingen vill leva!

Ett varmt och innerligt tack till Marie-Louise och Robert Hahn

Annonser

3 thoughts on “Livets mening en svår nöt att knäcka ?

  1. Det verkar verkligen ha varit en superintressant föreläsning!!
    Än en gång tänker jag att det skulle ha varit så roligt att ha fått träffa Janne!! Jag tror vi hade gillat varandra – så där lite ”smågalna” båda två!! I ett annat liv kanske..!! 😀
    Men vi kan ju fortfarande träffas nån gång Anneli!! Hoppas vi kan göra det när det funkar för oss båda! 😀

    • Ni hade säkert gillat varandra, han gillar skarpt din slagfärdighet och att ”kivas”. Säkert därför att han är yngst bland fyra syskon, varav de äldre är systrar, en liten ”prins” som dyker upp på gården så där i elfte timmen 😉 Ni möts säkert någonstans … Önskar dig en bra dag Kram

      • Och jag är yngst av 5 syskon…!! 😛 Och är man minst i familjen så tror jag ofta att man utvecklar lite slagfärdighet för att kunna hävda sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s