Älskade Janne

DSC_0086

Älskade Janne ingen har som du kunnat visa, visa mig äkta glädje och lycka. Framför brasan denna dag känner jag dig nära, min tacksamhet och glädje känner inga gränser. Med din närvaro förstår jag mer och mer av de stunder du gav uttryck för glädje och lycka. Få skulle säkert med sitt ”seende” uppfatta inramningen som något unikt och utryck för glädje och lycka. Framför brasan, i en skön fåtölj, med tända ljus, kanske en stunds massage hör jag din röst säga, Anneli just nu går det inte att ha det bättre, så gott det är. Tiden stod stilla, lugnet hade sänkt sig och alla tankar hade tagit sig andra vägar. Glädje och lycka – så skör, så oberörbar – fick andrum, just i stunden. Detta kunde jag dela, men det jag inte kunde göra mig fri från som Janne med all sannolikhet aldrig berördes av varken före eller efter besked om tumören i hjärnan, var min djupa rädsla för att hans kropp inte skulle klara av att återhämta sig, att åter komma i balans. Tårarna brände bakom mina ögonlock samtidigt som jag upplevde hur hela Janne bara njöt, hans leende fick mitt hjärta att blomma gång på gång.

Idag – ja alla dagar – är jag så evigt tacksam för att han delade med sig av sin övertygelse att han alltid skulle leva. Inte på det sätt som vanligtvis förstås som att leva i och genom en fysisk kropp. När den inte längre har kraft lämnar själen och anden kroppen på samma sätt som den en gång tog det lilla barnets kropp till sin hemvist. Barnets lungor pressas samman och i samma ögonblick som in-andningen ger luft, så väcks hela personen till liv. När Janne lämnade sin kropp gjorde han det på en ut-andning. Jag satt och höll hans hand, andningen blev långsammare och långsammare för att till slut utmynna i en utandning. Hela rummet fylldes av något stort, men ändå kom i mig en obeskrivbar smärta med tankarna, tankar om att han skulle vara borta för evigt, inte finnas mer. Då i denna stund tappade jag fotfästet och sjönk djupare och djupare ner i ett ofattbart mörker. Men när jag åter får kraft så stärks jag mer mer och livet återvänder. Janne finns vid min sida, håller mig i handen och åter för vår övertygelse röst – att liv är så mycket mer än en kropp, känslan av att vi delar varje sekund får mig att le och känna mening med livet. Återigen för jag uppleva, så som vi så många gånger upplevt och berättat för varandra – Vi är ett oslagbart team! 😉 😉

Annonser

One thought on “Älskade Janne

  1. Åh så vackert beskrivet!! Jag blir rörd ända in i hjärteroten!!
    Klart att livet fortsätter och att kroppen inte är synonymt med liv!! Som jag ser det så lever vi ännu mer när vi slipper begränsningen av den fysiska, tröga energin!
    Fast med det sagt så kan det ändå kännas sååå tungt när de vi älskar lämnar det jordiska… när vi inte längre kan krama om dem och kommunicera på det sätt som vi vant oss vid i denna dimension… Men de lämnar oss inte, det är då ett som är säkert! ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s