Att bara vara vanlig

 

Mitt ”jag” är inget definierbart eller statiskt – likt vattnet, dess rörelse, dess omvandling – förändras ”jaget” från en stund till en annan. Mänskligt lidande har sitt ursprung i föreställningen om att ”Jaget” är bestående och identitetskapande över tiden. Just nu – här och nu – roas jag av att bara lyssna med min kropp, inte i första hand med tanken, på en beskrivning av Buddha och Buddhism i en programserie på TV 2. 

Buddha började sitt sökande när han upplevde att människan näst intill drunknade i ”negativitet” och ”avundsjuka”. Då skär – enligt min erfarenhet -lidandet  sina allra djupaste sår i själ och hjärta, i mänskligheten, i samhället och i allt levande inkl moder jord. Buddhismen innehåller ingen skapelseberättelse, inte heller någon föreställning om livet efter döden. Vilket i min värld ökar intresset för det som förmedlas genom Buddhas erfarenheter och berättelser. Här – i denna berättelse – finns kanske  fler svar på frågor som kan höra vardagen till, min vardag och mitt sökande efter mening med liv och livet.

Enligt Buddha handlar hans lära om människans lidande, inte om hur människan kan befria sig från lidande utan hitta en inre ro i förhållande till lidande, en inre balans i mötet. Vi kan oroas och jagas av våra egna tankar och känslor. Lidande menar Buddha kommer från oss själva, lidande har en orsak, vi kan förstå orsaker och förhålla oss kloka till vår längtan.

Vi kan kastas mellan att leva ett liv i ”överflöd” utan ”gränser” eller ett liv med ”umbärande” och ”avståndstagande” för att antingen ge upp inför vår längtan eller försöka få kontroll över den. Men det finns en medelväg berättar Buddha, han har uppenbarligen sökt och funnit den. Nu är det min tur eller mitt ansvar inför mig själv att hitta min ”medelväg”, söka  inre ro och balans i förhållande till alla tankar och känslor som dyker upp. Bjuda in dem till en mötesplats inom mig, min inre helighet som Marianna Agetorp, poet och författare, beskriver så levande:

          ”Så letar sig ljuset in också genom våra inre skuggiga skogar och otillgängliga marker – och skapar nya katedraler och mötesplatser inom oss – för det heliga.”  – Skogskatedralen 

I stunden upplever jag en jublande glädje, ”buddhism” handlar inte om att utmärka sig, utan  bara få och kunna vara en vanlig människa som skrattar, gråter, blir arg, känner längtan och sorg osv. Här får jag en berättelse som beskriver möjligheten att få följa längtan att leva här och nu, att inte behöva planera, leva upp till, kontrollera och jämföra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s