Sysselsättningspolitik

Emily Dickinson:

”Att leva är så häpnadsväckande

att det lämnar mycket lite utrymme för andra sysselsättningar”

Detta bildspel kräver JavaScript.

                 Stensjöäng – Att leva är så häpnadsväckande – Marianna och Anders Agetorp

Känslan att bara leva och vara är stort nog är för mig just nu väldigt stark och livsbejakande, att känna kraften inom mig genom en stor vacker ek vars rötter lever i symbios med markens universa, stammen gör min ryggrad stark och smidig, grenverk och blad löses upp i solens och värmens energifält. Samtidigt finns det också en annan kanal på ”radion” som inte bara spelar ljuv musik, låter mig dansa som en älva på en nyvaken sommaräng, utan släpper fram en ”nykter röst” som säger – Hur ska du försörja dig! Själva frågan kan få livsenergin att falla platt till marken, då denna föraktfulla röst med sin spjutspets förmår sticka hål på livet.

Platt faller min älva till den kalla, brutalt hårda och samtidigt leriga marken. I smutsen får resterna av henne kravla sig upp på knä i kylan, i dimman, i ensamhet;

– Hur ska du försörja dig?

Rösten låter som om den kom från en gammal dam som jag för många herrans år sedan stötte under en resa med tåg. Jag minns fortfarande hela situationen, även om det är mer än 30 år sedan. Hon liknar ett rakblad, där står och vid ett smutsigt Sj-fönster som tappat glansen och inte längre förmår vara öppen för solens strålar och energi. Sj är på deken, allt färre åker tåg. Detta möts med allt sämre service, mer och mer förakt för livet och allt levande. Upplevelsen av att tågen inte behövs längre har satt den egna självömkan först och svartmålningen sprider sig som en syra.

– Hur ska du försörja dig ?

Damen tittar på mig – jag som står där och upplever att livet är häpnadsväckande och har fullt upp med att försöka överleva – föraktfullt tittar hon på mig, med sin rakvassa röst skär hon rakt genom mig, när hon vräker av sig sin besvikelse. Du som är så ung har inte mött livet men det har jag! Vad ville hon egentligen ha sagt med denna skärseld? Hade hennes liv reducerats till denna så obevekliga fråga, som inte ens någon vågar ifrågasätta, undra över dess dolda innebörd, som delas av så många och som så många tar för given:

– Hur ska du försörja dig ?

Marianna Agetorp har lyft en närbesläktad fråga – Vad håller du på med? En fråga som i de flesta möten handlar om ”Vad jag gör”, ”Vad jobbar jag med” osv. När jag hade läst hennes berättelse så kom efter flera timmar till mig en undran; hur många gånger har jag frågat mig själv hur jag lever, hur någon annan lever? Jag minns också här ett tillfälle, då vi satt ett femtontal personer runt ett bord, inför en föreläsning i organisation och ledarskap vid dåvarande Växjö högskola.

En högst vanlig inledning vid möten med ”vuxna” för att sannolikt skapa en mer avslappnad stämning började med att vi skulle presentera oss. Alla – utom jag – beskrev sina yrkesuppdrag. När en ”parant dam” skulle lägga sitt kort på bordet så säger personen; Jag är byråassistent. För mitt inre så formades blixtsnabbt bilden av en rokokobyrå – svulstig och utfylld med detaljer – och ovanpå den stod en köksassistent ;-). Helt ofattbart för min inre värld att förstå meningen med ;-).

Själv tog jag modet till mig – med känslan av att vara ute på mycket mycket djupt vatten – och presenterade mig genom att dela de frågor som just då kännetecknade mitt sökande efter förståelse. Det blev alldeles tyst runt bordet – till min fasa – och jag kände hur jag likt ett skyggt djur försökte dra mig undan eller förbereda mig för strid, för rakbladsliknande ansikten och förakt för att jag gav uttryck för något annat än som förväntades av mig.

– Hur försörjer jag mig?

Här kan du som är intresserad läsa vidare på Marianna Agetorps blogg och berättelsen  ”Vad håller du på med?” – klicka här

Annonser

2 thoughts on “Sysselsättningspolitik

    • Tack Marianna för all din inspiration och livsglädje genom fantasins och sagans värld! Här får jag svar på frågan – Hur kan jag försörja mig eller Hur kan jag sörja för mig, livet och allt levande. Kram Anneli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s