Om att såga av den gren vi sitter på

72651_488221121241459_285318074_n.jpg

DNA

Bildlänk

När vår gode vän Gunter delade med sig av denna bild på facebook blev jag glatt överraskad och riktigt riktigt lättad. Den förstämning och ilska, som jag upplevt den senaste veckan med anledning av att det kan brista i förtroende och tillit i livsmedelsproduktionen, rann nästan av mig helt. Inifrån kom en lättnande suck, skönt det finns ”en naturligt” och älskvärd sådan till varför det kan finnas spår av hästkött i livsmedelsprodukter som inte ska innehålla hästkött enligt varudeklarationen.

Jag känner mig mer trygg med bilden av hästen och kon som ”ertappas” i halmen utanför människans kontroll än den bild som jag upplever inombords präglad av kyla, okänslighet, frånvaro av mänsklig reflektion, hjärtats etik och moral. Visserligen ger Familjen Dafgårds vice vd uttryck för hur något så otänkbart kunde hända. Familjen Dafgård sätter sitt namn på förpackningarna, att denna produkt går att lita på. Själv hade jag nog inte funderat på varifrån t ex IKEAs köttbullar kommer från, menyn och marknadsföringen signalerar i min värld svensk präktighet. Kanske jag utan närmare eftertanke till och med skulle kunna föreställa mig att det sår någon bondmora och framförallt mamma bakom restaurangens frontsida och trillar köttbullar för glatta livet, med runda och rosiga kinder, ett varmt och hjärtligt leende på läpparna, glittrande ögon och några små lockar som lekfullt kryper fram under schaletten 😉

Medias rapportering har gött min inre upplevelse av förtvivlan. Jag minns en rumänsk bonde som medverkade i en intervju, han hade några hästar en liten bondgård som mest såg ut att vara dränkt i lera, byggnader av skjul, men ändå ren halm till de djur som hade hittat sina viloplatser lite här och där. Han kände sig – som jag upplevde det – utpekad, för att han levererade hästar till slakt. Är det den här mannen som bär skulden för fifflet? Sedan kommer rapporter om att större slakteri levererat kött, till större grossister i Spanien och Frankrike. Slakteriet säger att deras märkning är korrekt. Det står när de levererar hästkött på fakturan, respektive nöt! Grossisterna – upplever jag – å sin sida menar att de har blivit lurade. Det är i sådana här situationer som jag känner mig riktigt rädd, frustrerad och nedslagen till marken så att inte ens näsan når över skosulan.

När jag funderar så dyker också bilden upp av berättelser i boken ”Jorden vi äter”. Då skrämdes jag starkt av hur vi håller på att såga av den gren vi sitter på. Framförallt fångas jag av den gigantiska livsmedelsproduktionens villkor och den globala marknadens interaktion med varandra. De berörda – bl a bönderna – säger sig inte kunna göra något, deras marginaler sjunker och sjunker. De kan inte sätta stopp för sin egen medverkan, då de sannolikt är skuldsatta upp över öronen. Någon stans i mitt lyssnande kan jag också uppleva hur de lever med en egen berättelse som legitimerar deras synsätt, attityder och agerande. Om jordens hela befolkning ska kunna få mat och äta sig mätta så är det volymproduktion och industriell tillverkning som gäller. Det är detta som ställs mot andra former av självförsörjning, sätt att odla och fördela överskott. Ändå finns det fler än en miljard människor som svälter varje dag, som inte kan äta sig mätta eller få sina behov av näring tillgodosedda.

Människans förmåga till självförsörjning finns – i min värld – som drivkraft i varje människa. Dessutom är människans sociala behov och förmågor väl utvecklade och när samarbete. Det är – som jag förstår det – när människan tappar kontakten med sig själv, blir berövad sin självkänsla och inte längre söker efter naturen inom sig som egoism, vinstmaximering, brutalitet, underordning och avsaknad av personligt ansvar göds. Mängder av människor jorden runt, som upplever sig och försöker leva som bönder har ingen möjlighet att bruka någon mark, kanske hittar de en och annan plätt att bruka. Stora arealer och landområden har förstatligats, ägs av enskilda personer, företag osv. Ohämmad exploatering av mark för enskilda och begränsade intressen har förstör odlingsbar mark. Samarbetet med naturen och förmågan att läsa av naturens egna resurser har gått förlorat genom ensidigt fokus på volym, hög avkastning, produktivitet och maskinell bearbetning och hantering av vår föda.

När jag läste berättelserna i boken ”Jorden vi äter” och efter det att jag tagit till mig det som de tar upp, upplever jag hur min maktlöshet klistrar sig fast runt mina fötter, armar och ben. Allting känns så otroligt komplext. Det går inte att komma med enkla och självklara lösningar, nu gör vi så här i stället. All industriell produktion läggs ned och all ekologisk odling gynnas. Hur många skulle då bli arbetslösa framförallt i västvärlden – vilket verkar vara helt otänkbart. Även om detta redan sker men av helt andra anledningar. Räktrålare går inte längre i land med sin last längs svenska kusten för att få räkor skalade, paketerade och levererade till den svenska marknaden. Istället transporteras lasten med räkor till länder i Afrika, där människor med betydligt lägre lön ”handskalar” räkorna. Nu antas priset för en påse skalade räkor passa kunderna på den svenska marknaden. Utan att någon tänker på de som har blivit utan sina jobb och kanske också möjlighet till försörjning.

Men det är väl detta som är den marknadsekonomiska modellens tjusning och kraft, tänk så smart den är. Utbud och efterfrågan styr priset. När priset är för högt köper färre varan eller tjänsten. Den som vill öka sitt kundunderlag behöver därför sänka priset. När priset understiger kostnaderna, så sker en självsanering. Bara några funderingar så här i all hast.

Med några år på nacken, våra livserfarenheter, drömmar och längtan så kom Janne och jag att söka oss allt mer mot det som kan beskrivas som att leva i samklang med naturen, finna naturen inom oss. Inget kan förändras över en natt, men vi insåg att det är vår egen livsstil, vårt eget förhållningssätt som vi behöver bli medvetna om, orientera oss efter det som inombords känns bra att göra. Vi började med att fundera över det vi äter, hur vi mår när vi äter och vad vi mådde bra av. För oss var det möjligt att försöka ta än mer tillvara det som naturen har att dela med sig av – vilt kött, bär, svamp och örter. Förutom en fantastisk känsla inombords att känna aktning och vördnad för det som finns omkring oss, så doftade och smakade vildhallonen ljuvligt när de fortfarande var varma och färska. Tiden på året, naturens och vädrets tillstånd påverkade den inre, närvarande och meditativa upplevelsen av sinnenas förnimmelse. Förändringen saknade knappast utmaningar, försök och förundran. Janne tackade helt plötsligt grannen för den tid som varit för att i nästa stund berätta att jag höll på att tillaga svamp som jag hade plockat under dagen. Utan ett ord hade han sett på när jag tog upp svamparna ur korgen, bläddrade i svampboken och sorterade i två högar – den här går att äta, den här går inte att äta ;-). Markus intresse för djur och viltvård gav oss möjlighet att äta härligt gott vildsvinskött. Även här spelade upplevelsen av att förstå innebörden av att grisen hade växt upp i den närliggande miljön, som vi delade med den, sprungit omkring och levt på sina egna villkor – en stor roll för känslan av inre ro och lugn. Vi kunde känna tacksamhet för att vi fick kött, för att vi inte åt det i överflöd, för att vi själva tog det väl tillvara och tillagade det med känsla och värme inför en god måltid.

För varje dag lär jag mig mer och mer, prövar mer och mer, väljer till och bort mer och mer – inte av rädsla eller behov av kontroll – utan därför att det känns inombords hur jag kan leva ett gott liv, känna mening och försöka måna om allt liv även det som till synes verkar sakna både själ och ande, känsla och mening förutom att brukas av människan.

Annonser

2 thoughts on “Om att såga av den gren vi sitter på

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s