Apelsiner, juice, dansk leverpastej och sol

Apelsiner, apelsiner, apelsiner dessa runda, ljuvliga orange frukter som just nu har en enorm dragningskraft på mig. Länge har jag längtat efter den tid då den söta juicen fyller munnen, klyfta efter klyfta. Jag känner mig alldeles salig, att något bara kan smaka så ljuvligt. Alla goda krafter har samlats och förenats i en underjordisk fjällbäck.

Foto Anneli Wiberg

Foto Anneli Wiberg

 

Ja jag känner mig nästan nördig på apelsiner, nektar juice, sol och solstrålar men också dansk leverpastej. Jenny – som hjälper mig att fånga och prata om mina egna behov och signaler säger glatt – vad bra att du kan höra och lyssna in din längtan efter apelsiner. Tror du att det är energi som du behöver? Det lustiga med leverpastejen är att det är bara vid vissa tidpunkter som jag kan äta den, andra vänder det sig i magen, tänker på vilka djur som har fått sätta livet till, hur leverpastejen har gjorts osv. Det är bara den danska leverpastejen som jag känner för att äta av, då den påminner om den som jag har gjort själv en gång i tiden. Den tid i livet då ”identitet” som from husmoder skulle testas ackompanjerad av den tidens begynnande förståelse för den hemlagade matens ”äkthet” och frihet från kemiska tillsatser – så där runt mitten av 80-talet.

För någon dag sedan köpte jag ett stort paket med Dansk leverpastej och flera förpackningar riskakor. Leverpastejen håller på att ta slut och jag har tullat en hel del på förrådet med riskkakor från CityGross. Det t om vattnas i munnen när jag bara skriver om denna fantastiska kombination. Kroppen utbrister i ett rungande ja, ja, ja, mer, mer, mer. Varför ställer jag mig så oförstående inför denna upplevelse, jag t om osäker, kanske är det något konstigt, överdrivet, maniskt. Jag kan ju inte äta leverpastej och riskakor hela livet ;-). Detsamma upplever jag vad gäller apelsinerna – tänk om jag ger mig fri tillgång till apelsiner och juice – vad händer då. Kommer jag att bada i juice och smörja mig med fruktköttet? Varför denna rädsla mitt upp i allt???

Foto Anneli Wiberg

Foto Anneli Wiberg

Efter tre glas juice känner jag mig faktiskt proppmätt, magen spänd som en luftballong. Jag behöver uppenbarligen något i apelsinerna – just nu. Som när solen börjat stråla de senaste dagarna. Jag känner mig så otroligt glad och gör vad jag kan för att få sitta ute i ”solstolen” och vända ansiktet mot solen, känna strålarna värma ansiktet, som om någon höll om mig, värmer mig och får mig att känna mig lugn och trygg. Insvept i ett täcke, i solstolen har jag under flera timmar njutit och lyssnat till snön som smälter på taket, vattendroppar och rännilar som tar sin väg genom hängrännor och stuprör. Inte visste jag att det finns så mycket vackert att lyssna till, så nyanserat och överraskande. Ibland går det inte alls att ”identifiera” omvärlden, kanske för att jag sugs upp och in i den, blir ett med den och inget har längre någon given form, given funktion, given plats. Allt blandas samman – upplevelser av mirakel, mysterium och magi får mig att le, känna nyfikenhet och uppleva en härlig spänningFör lite drygt ett år sedan köpte vi en solljuslampa.

Foto Anneli Wiberg

Foto Anneli Wiberg

Hagert inspirerade oss med några rader i sina välkomna mail. Då sökte vi med ljus och lykta efter allt som kunde stärka kroppens förmåga att läka och hela, ge alla goda krafter i oss att förmå övervinna – om inte onda – så den obalans som hade skapats i kroppen och som nu stod och vägde. Om vi bara kunde hitta det som kunde bidra till att ge kropp och själv kraft, kraft att hela och läka. En stund varje morgon satt vi med lampan tänd, enligt rekommendationer 45 minuter. T om Oscar drogs till lampan, satt mellan oss, som om han förstod att vi sökte och funnit något stort.

För drygt en månad sedan, i slutet av januari så kände jag mig nöjd på mörker, tända ljus och vintermys för att varva ner och på något sätt gå i ide. Då kommer lampan fram igen och den tänds under frukosten. Spännande med denna lampa är att ljuset inte kändes obehagligt och ovant även om det fortfarande var mörkt ute. Det är ingen läslampa, den är inte till för att titta rakt in i den utan bara finnas till med möjlighet för ljusets strålar att nå ögat. Undrar om det kan vara lampan som har bidragit till att kicka igång min starka längtan efter apelsiner, juice och leverpastej? Där kom frågan igen – finns det några enkla förklaringar till det som händer och sker – orsak och verkan ;-). Inte för att jag känner mig gladare eller lyckligare, snarare tvärtom av detta ”logiska” tänkande som försöker få ”kontroll”. Återigen hopar sig molnen på min ljusa och vackert blåa himmel.

IMG_0759

 

IMG_0758

Jag byter kanal eller återgår till min känsla, min längtan och önskan – just nu är det precis så som det kan och ska vara. Min kropp vet säkert vad den behöver – inget konstigt med det – jag får helt enkelt sluta oroa mig för att istället njuta fullt ut av det som jag behöver just nu! 🙂

Annonser

4 thoughts on “Apelsiner, juice, dansk leverpastej och sol

  1. You could certainly see your expertise in the paintings you write. The arena hopes for more passionate writers such as you who aren’t afraid to say how they believe. Always follow your heart.

  2. Jag tror att det är bättre att lita på känslan än på hjärnan! Tankar är överreklamerat! Kroppen vet vad den behöver och det är ”bara” för oss att lyssna riktigt noga..! Det är säkert nåt du behöver i det som du dras så starkt till, så ät, njut och må gott!! ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s