Så nöjd som möjligt en filosofi

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

 

I går läste jag något på facebook som fick mig att le, inombords humma, känna en aha-upplevelse. Någon skriver – att jag försöker leva efter filosofin att känna mig så nöjd som det bara går. Varför det känns som att just denna person med sina ord når mig vet jag inte. Det första jag tänker på är olika försök att hjälpa personer att känna sig nöjda med sig själva och inte drivas utav ständigt nya måttstockar och upplevelser av misslyckande. Den senaste tiden har jag hört allt fler säga – att jag gör mitt bästa, jag går inför att göra det bästa jag kan och om jag förstår så innebär det att då kan ”jag” känna mig nöjd oavsett hur resultatet blir i jämförelse med allt som går att jämföra med.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

I min värld så känns det ändå tungt – att göra det bästa jag kan handlar ändå om någon form att prestera mer än att må gott och ha kul. För Jannes del handlade det som han uttryckte det alltid om att ha kul eller söka rolighetsfaktorn, vilket ibland fick mitt hår att resa sig med min ”skola”. Först arbeta och förtjäna för att se om det blev tid över eller om det fanns anledning att kunna känna sig tillfreds, luta sig tillbaka, känna sig nöjd och kunna ha kul ;-). Vilken underbar och fin vägledare jag fick som uppmuntrade mig om och om igen att göra det som han kunde se att jag innerst inne tyckte om att göra, som gjorde att jag förmodligen såg ut att njuta och må gott, som fick min själ att le och dansa.

Det är inte så att jag inte har hört ordet nöjd eller uppmaningen om att känna sig nöjd med det som livet ger och det som jag själv har. Tidigt förstod jag och gjorde upp med mig själv – ingen lycka finns i tingen, inget ting kan vara viktigare än människan/individen, ingen blir vacker utifrån, ingens värde går att mäta i pengar och prylar osv. Ändå kan jag uppleva – att vara nöjd – i tidigare sammanhang ändå hade att göra med att acceptera att jag räcker inte riktigt till, att jag inte riktigt dög, att jag räcker inte riktigt ända fram, jag kommer inte att bli den som hamnar först eller högst upp får uppleva bekräftelse och uppmuntran. Jag kunde inte förstå i min värld att kärlek hade något som helst att göra med prestationer – vare sig i min kärlek till en annan människa eller mig själv. Klocka tankar och ord. Visst känner jag mig nöjd och första gången jag upplevde detta stort och överväldigande  är när jag får gåvan att ge liv till två små barn, två små ”stjärnor” – det mest fantastiska som jag någonsin har bidragit till. När dessa två individer kom till mig så kom jag på mig själv att jag började leva efter, kanske en filosofi  – Jag älskar dig inte för det du gör utan för den du är! 

Kanske är det så att jag nu känner mig så trygg med filosofin som personen på facebook ger uttryck för –  Att jag försöker känna mig så nöjd som det bara går – genom Janne. Han kunde sitta i skogen på en stubbe, när vi fikade och spontant säga, det här är livet, så gott det är just nu. Vi kände oss kanske inte så värst trendiga och moderna, hugga, köra och kapa ved, samla ved i boden, köra ved till panan, elda i pannan dag ut och dag in. Men inombords går det att upptäcka något som fler spontant har gett uttryck för – det är något visst att i vardagen komma i kontakt med sig själv, någon form av urtidsmänniska. I min värld upplever jag något meditativt. Livsrytmen kan inte snabbas på, livet är här och nu.

Visst är det så – det har inte så mycket med vad som händer och sker utan mer om känslan – att känna sig nöjd, att stilla bara njuta och uppleva denna fina och starka känsla inombords utan förklaring till varför utan att förstå varför den finns och hur den kommer till. Den bara finns där som en vacker blomma som går att älska, känna doften av och inombords känna dess skönhet.

Annonser

4 thoughts on “Så nöjd som möjligt en filosofi

  1. Att vara nöjd med livet var inte svårt hos er i stugan. Det hade varit väldigt svårt att vara missnöjd 😉
    Jag minns våra nätter när vi löste världsproblemen, om och om igen, medan tystnaden utanför hördes inpå bara skinnet. Våra turer på hojarna var också upplevelser som jag inte skulle vilja vara utan. Att stanna och bara känna närvaron av livet var stort.
    Ibland tänker jag på Janne och är väldigt glad för den gången jag körde förbi gården på motorcykeln och stannade en bit bort, vände och körde tillbaka och sa hej efter kanske 10 år. Det är stort att kunna vara tillbaka så intensivt efter så lång tid.

    • Tack Gunter, jag värms gott av din berättelse. Jag minns hur glad Janne var när jag kom hem en eftermiddag från jobbet och han kunde berättat att du kommit förbi, stannat och att ni åter skulle ses. Jag hoppas innerligt du känner att Janne då som nu finns för dig och känner stort förtroende för dig som människa. Ja, våra stunder tillsammans – bara vara här och nu – utan några som helst krav och förväntningar, förvanskningar osv är fantastiska. Tack än en gång Anneli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s