Korsar vägen som Plock-i-pinn

foto anneli wiberg

”Jätvägen” – foto anneli wiberg

I går körde jag bil mellan Tingsryd och Karlshamn. Oscar skulle till frisören och själv hade jag bjudit in mig på frukost hos våra goda vänner och seglarkompisar ganska tidigt för att vara söndag ;-). Blicken fastnar på vägen, funderingarna rör på sig. Jasså, är det här en väg – V Ä G. Ja de allra flesta skulle säkert kalla det en väg, för mig känns ordet tomt och liksom upplevelsen av en breda, slät och farbar sk väg.

Några frågor dyker upp;

– Går det att ta sig från Tingsryd till Karlshamn på denna väg, från en punkt till en annan? Nej blir mitt självklara svar!

– Är ”vägen” farbar? Nä, absolut inte kommer lika spontant som tidigare svar?

I min värld så säger jag plötsligt ja till en värld som visar och ger mig känslan av att jag inte har någon en enda aning om vart vägen tar vägen :-). Framför mig ligger en kurva till vänster och för mitt inre ser jag hur den fortsätter tvärt öster ut in i en förtrollad värld. När jag kör uppför en backe så känner jag hur nyfikenheten ler i magen, vägen böjer inte av vid krönet utan fortsätter rakt upp i himlen återigen med en vänlig inbjudan till något livfullt och glatt. Så här fortsätter min värld att leka och det som tidigare kändes tomt och livlöst, oförstående, blir plötsligt begripligt.

Där i solen undrar jag om det bara är jag som ser alla ”vägar” som korsar vägen? Alla osynliga vägar eller strålar i alla möjliga färger som liknar  spelet Plock-i-pinn. En härlig härva av pinnar, som ligger kors och tvärs i fina färger. För den som börjar plocka bort pinnarna upptäcker snart att de lever sitt eget liv utanför tankens förmåga till överblick och kontroll.

Förmodligen är det en illusion att vägen – V Ä G E N – ligger där rak, som ett streck draget mellan två punkter, är farbar och förutsägbar! 😉 😉

Annonser

2 thoughts on “Korsar vägen som Plock-i-pinn

    • …kul att du kan känna igen dig, För min del känns det bra att bli medveten om när jag styrs av illusioner, så att jag kan förhålla mig till dem, känns de bra, mår jag bra av dem eller inte, behöver jag dem eller inte. Jag kan behöva släppa kontrollen både genom illusionerna och för att hålla dem på avstånd, för att kunna vara och känna mig hel som människa 😉 …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s