Karl-Oscar och Christina

Människan har i alla tider drivits av att förbättra villkoren för sin överlevnad och existens, uttrycker någon under presentationen av alliansens ”Nya möjligheter för Sverige”. Framförallt drivs människan av att förbättra villkor och förutsättningar för sina barn. Om jag förstår det hela så beskrivs att det är den här synen som gäller för personer som söker sig till olika länder, de med initiativkraft och handlingskraft. En jämförelse görs med Karl-Oscar och Christina som utvandrade, lämnade svält, fattigdom och armod bakom sig för att söka nya möjligheter i Amerika. Några stannade förvisso kvar, menade Björklund och lyfter fram sig själv som exempel. Då är det som jag uppfattar det viktigt att byta perspektiv från bidragsberoende, dvs det handlar inte om vilka bidrag människor kan få,  till hur människor kan vara med och bidra till det gemensamma och samhället. Därför behöver inte heller den första kontakten med Sverige vara socialtjänsten utan arbetsförmedlingen.

Det som jag fastnar för och som får mina funderingar att ta fokus, när jag stilla räfsar undan fjolårets gräs handlar  bl a om; Hur enkla förenklingar är möjligt vid ett politiskt systemperspektiv? Är det inte detta som så ofta kritiseras, enkla frågor och enkla svar öppnar dörren för en starkt beskuren verklighetsbild? Ok, om nu utgångspunkten är att det finns en ökad rörlighet, människor kommer att söka sig runt om i världen efter bättre bättre villkor för sin överlevnad och existens, hur kommer systemet att bemöta personer som t ex söker sig till Sverige och är svårt skadade – fysiskt, psykiskt och själsliven – genom sina erfarenheter? Oberoende av var människor kommer ifrån, hur bemöter systemet/systemen de personer som helt enkelt utvecklat olika strategier för sin överlevnad och existens?

– Hur får jag/vi som samhällsmedborgare insikt i och förståelse för en människas erfarenheter, tolkningar och strategier? Pratar vi med varandra eller ligger lösningen på den nivå att allt går att förutbestämma, sedan kör vi?

En viktig ah-upplevelse för mig, flera år tillbaka, är när jag talar mig varm för värdet av att det finns en Öresundsbro. Tanken att den underlättar för människor att förflytta sig mellan Sverige och Danmark för jobb, för boende, för utbyten osv kändes så självklar och rätt. Då frågar en god vän mig, ser du inte också att andra kommer att finna möjligheter som kanske inte passar in i din solskensberättelse? Personer som anses ägna sig åt sk ”kriminell verksamhet” kommer också att gilla läget. Dessutom – tro det eller ej – men det kommer också att hända massor som du aldrig ens kan föreställa dig eller ens drömma om. En greppbar bild av verkligheten” reducerades till ett litet bokmärke i en hög av så många fler än jag först såg. Mitt lilla bokmärke som jag höll i handen, kom i en helt annan dager! 😉

Just nu känns det som jag har sålt pengarna och tappat smöret, allt verkar vara så komplext. Det finns inga enkla frågor och svar, inga enkla lösningar på problem osv. Hur skulle jag idag kunna säga något om människor som väljer att lämna sitt land av olika skäl, hur dom ska tas emot av mig på den plats jag just då befinner mig vare sig jag bor där eller inte, kommer att stanna eller inte osv. Nej, jag har egentligen ingen aning om det ena eller det andra. I bästa fall kan jag säga att just nu skiner solen, himlen är blå. Men om detta väder håller sig till eftermiddagen, verkar i min värld vara svårt att uttala mig om, hur mycket jag än önskar att jag kunde. ;-).

Eller – vill jag verkligen kunna förutsäga något! Ett sådant tänkande förutsätter att jag använder min logiska del av hjärnan, den som kan formulera modeller som går att styra likt en maskin. Trycker jag på gasen så ökar bilens hastighet! Om nu det är så lite av en mycket större verklighet, långt mycket fler tillfälligheter och möjligheter som egentligen inte går att säga något om i förväg, så varför bara vara öppen för en liten liten liten prick på ett oändligt stort vitt moln??? Ja, det är inte lätt och säkert inte heller tacksamt att ta på sig politiska uppdrag idag. Jag hade känt att kostymen blivit för liten redan första dagen ;-).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s