Frid och sinnesro – att skriva under samma hyreskontrakt

Wise words (source:desireinimaginationtumblr)

Wise words (source:desireinimaginationtumblr)

Jag undrar och är nyfiken på mitt intresse för ”indianer”, bilder av indianer så som jag har tagit del av deEgom. Mina första minnen kommer nog från ”Indian och cowboy” filmer. Några riktigt ruskiga fragment från TV-bilder dyker upp – krigsmålade indianer, tjutande indianer, stridslystna och segervisa indianer. Andra bilder handlar om ödelagda läger och gårdar med döda, söndertrasade och plågade människor. Förödelse som båda sidor lämnade spår av.

Trots min upplevda rädsla under filmerna för att indianerna skulle dyka upp, så kunde jag ändå inte låta bli att fascineras av deras utstrålning, känsla av mystik och urkraft – ord som jag nu kan använda men som jag sannolikt inte då skulle haft tillgång till. Min upplevelse nu är att min kropp söker sig till minnesbilderna, inte knyter sig av rädsla även om jag i tankens värld kunde ta in budskapet från filmerna, kampen mellan goda och onda, vilka som var vilka.

Under årens lopp har mitt intresse gjort sig påmint men aldrig blivit något mer än en önskan om att någon gång få möjlighet att närma mig mystiken. Men med tiden har jag också förstått att berättelser och bilder av ”indianerna” i mitt fall alltid kommit genom andra människor, i andra, tredje eller i fjärde hand osv. Var finns berättelserna som kommer från människor själva som skulle – om det nu ens är möjligt – definiera sig som Indianer?

Via nätet har visserligen arenan för möten och utbyte av berättelser vidgats otroligt. Här finns olika perspektiv och filter som visar upp hur otroligt svårt det kan vara att försöka nå fram till något som skulle kunna vara mer genuint.

”Naturfolk” beskrivs och det bildas intressegruppen, livsfilosofier och vardagspraktiker kring detta begrepp. Jag upplever att det finns fler än jag som söker och längtar till någon ursprunglig förståelse. Finns det ett enklare, mer respektfullt sätt att leva och mer harmoniskt sätt i förhållande till sig själv, andra människor och framförallt naturen.

”Indianen” har blivit en symbol – inte bara för mig – utan för flera andra som budbärare och vägledare. Att söka min inre frid och sinnesro för att sedan få uppleva hur allt annat runtomkring faller på plats – ger upplevelser av mening och sammanhang – Istället för att med egot – tanken – försöka får kontroll och lägga allt till rätta för att därefter kunna slå sig till ro.

Jag kan lova – med mina erfarenheter och i min värld – att hur jag än kämpande så kom aldrig den där stunden som jag kunde sätta mig ner och slå mig till ro. Jag kan nu skratta åt att det kanske var så att det hela tiden pågick ett ”krig” runtomkring mig mellan Indianer och Cowboys ;-). Jag var den ständige huvudrollsinnehavaren som försökte mäkla fred – men lyckades inte.

Efter denna reflektion kan jag uppleva än mer förvåning, kanske är det inte så konstigt att jag för Helena berättar, efter ett gemensamt möte med Jenny Wiberg, Här och Nu, att när min tanke, ande och kropp kan skriva under samma ”hyreskontrakt”, då har jag nog kvalificerat mig för att ta medlaruppdrag i FN ;-). Det är nu snart fyra år sedan ;-).

Anneli 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s