Logiken svävar som en kristallkula

”Det är ganska logiskt att de som rapporterar från samma projekt sitter tillsammans”, just nu kan jag inte låta bli att le och fascineras. Då, när repliken kom, på det som jag halvt om halvt sa som ett skämt och indirekt fråga – det verkar som om det finns en uppdelning mellan män och kvinnor på arbetsmötena – fick mig att tända till och jag kände hur det blixtrade till i hjärta och hjärna. Hjärtat signalerade känslan av rädsla och hjärnan likt en reptil hamnade omedelbart i stridsläge. Jag kände mig beredd att ”döda” denna ”logikens” naturlag och överhet.

Som tur var finns det också andra delar av mig som får råda och jag kände hur jag vilsamt satt kvar i min kropp, kände andetagens lugna rytm och så kom leendet. Jaha ja, så kan det också vara. Någon känner starkt tilltro till logikens mening och syfte som något självklart och bekvämt att följa. Här är det en av i runda slängar 6 eller 7 miljarder människor som på något sätt ger uttryck för sin erfarenheter och föreställningar – So what! 😉

Att bara ordet logik och upplevelsen av hur det uttalas, sätts i sitt sammanhang – så som jag upplever och förstår situationen – hade en sådan makt över mig just då. Ena stunden funderar jag på kraften som om just ordet logik i sammanhanget kunde stå för något könsneutralt och inte alls kunde blandas samman med frågor och funderingar kring ”könsstruktur”, hur fördelningar baserat på kön kan ta form utan att någon tänker på det! Andra stunden är det funderingar kring, kan traditionella uppdelningar baserat enbart på föreställningar om människan som kön och hens egenskaper –  könsstrukturer – sedimenteras med hjälp av logikens egen kraft och objektivitet.

Mycket kort så höll jag på att tappa fotfästet och underordna mig just logikens självklarhet. I mina öron var jag verkligen ute på hal is, herregud hur kunde jag trampa så snett. Min puls höll säkert på att slå i taket i någon millisekund, men tillräckligt länge för att ändå signalera dumhet och fara för mitt liv! Idag när jag försöker återuppleva situationen så kommer andra situationer fram, där liknande rädsla skurit som skärseldar genom kropp och själ. Farliga gubbar som höll till på platser där jag absolut inte fick vara utan tillåtelse. Att på egen hand ge sig ut och upptäcka världen var lika med fara för livet. Män i grå kostymer, hatt som dolde ansiktet och portföljer med papper kunde komma och hämta möbler i mina föräldrars hem om jag skadade något med vilja. Att försöka protestera mot något som inte kändes rätt inombords blev tidigt något som också var förenat med fara för hedern och självkänslan.

Logik bara som ord – har i min värld ingen speciell laddning – men när det används av en annan människa, hur det används och hur jag förstår situationen ger ordet både innebörd, budskap och laddning. Just nu upplever jag hur ordet logik kan symboliseras med en kristallkula. Det skimrar om den och den bär på sanningar som bara några få har förmåga och kraft att tolka och förmedla. Kulan kan sväva fritt med sina ”sanningar” som om den var tyngdlös och inte har någon som helst hemvist. Ingen kan äga den, ingen kan påverka den, ingen kan ifrågasätta den ;-).

Hur i hela fridens namn kan jag vara så fångad av min egen föreställningsvärld och upplevelse av rätt och fel, att det finns en rangordning överhuvudtaget? ;-). Kanske ordet logik i sitt sammanhang förmedlar en annan föreställning som är djupt rotad i mig – ja att de som jobbar tillsammans i samma projekt sitter tillsammans var de än befinner sig, de uppträder tillsammans, de talar – rapporterar tillsammans, de uppträder med en röst, de hör med ett öra! Samstämmighet, enhetlighet och sammanhållning, ja, vad finns att sätta mot detta kraftfält. Det är kanske redan här som jag upplever att jag har satt mig –  ”schack matt”? ;-). Att då komma dragande med funderingar kring varför personer med samma kön på något sätt drar sig till varandra beroende på kön och inte utifrån någon logisk fördelning kan ju kännas rätt tafatt ;-). Att då fundera på om det är så att jag utan att tänka mig för sätter mig bland dem som har samma kön som jag har för att det skulle vara mer rätt eller mer fel att sätta mig bland personer av annat kön än jag själv har känns också som att springa runt i mitt eget huvud, i min egen logik ;-).

”Varannan damernas” känns i denna stund som en absolut optimal lösning ;-). Helt plötsligt ser jag framför mig som om hela mitt könsorgan har gjorts till en scenkostym i gummi som jag sitter inuti och försöker få luft för att kunna andas. Svetten bara dryper av mig, gummidräkten känns otroligt kvävande ;-)!

Det är kanske bara slumpen som gjorde att vi vid det här mötet satte oss på ett sätt så att det med ett sk ”genusperspektiv” framstod som ett mönster baserat på kön? Spelar det någon som helst roll hur vi satte oss för själva mötet och mening med mötet utifrån såväl var och ens behov, gruppens och organisationens?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s