Vad är sanning?

”Yogis ord ringde i mina öron; ”Det är vad du gör idag som du får igen i morgon.” För säkerhets skull vevade jag ner rutan och gav korna några kex att tugga på.”

IMG_2809 IMG_2810

Den ögonblicksbild som dyker upp, när jag läser att göran vevar ner vindrutan och ger några kex till korna får mig att skratta gott, så himla överraskande att han helt plötsligt gör något för säkerhets skull även om han är tveksam till. Nästan som åsnan mellan två hötappar, eller som om han befinner sig i ett ingenmansland och inte vet vilken riktning han ska ta ;-). Hjärnan har loggat ut på något sätt och kvar blir något helt annat att förlita sig på eller lyssna till 😉

Jag hade fått en påminnelse från biblioteket att lånetiden höll på att gå ut för boken jag lånat, ”Dehlis vackraste händer” skriven av Mikael Bergstrand. Eivor hade rekommenderat den, när jag bad om tips likt berättelsen om ”En man som heter Ove”. Men boken hade blivit liggande på bordet. Andra uppslag, idéer och funderingar hade lockat mera. På fredagskvällen, efter några härliga dagar med Lisa, så längtar jag efter att få gosa med mig själv i lugn och ro, tända brasa och ljus, värma mig med en filt och för stunden låta mig överraskas genom någon annans upplevelse och berättelse.

Lisa hade tagit hundarna med sig och åkt iväg för att träffa vänner. Långsamt lämnar jag tankens värld och sjunker ner i min kropp, känner hur världen öppnar sig och inget längre är givet här och nu. Sakta tonar bruset runt huvud och öron ut, jag kan urskilja fler och fler ljud som om jag lyssnade till en konsert där musikerna sitter utspridda och osynliga. Ingen vet var ifrån, när och i vilken ordning tonerna spelas. I lyssnandet ryms sökandet, tystnaden, det oväntade, den egna fantasin.

Göran Borg som är en av huvudpersonerna i Mikaels berättelser har under årens lopp låtit sig vävas in i sin egen kokong av rädsla, osäkerhet och kamp mot omvärlden. Under stora protester följer han med Erik, en av sina polare i ”herrgänget”, på en resa till Indien och mycket ofrivilligt får han utmana sig själv och sin egen rädsla. När hans nära döden upplevelse är som starkast, så dyker Yogi upp en indisk vän till Erik som blivit ombedd att ta hand om Göran.

Mikael sätter mig i kontakt med min egen rädsla, den som känns som en spiral inombords och hela tiden försöker värja sig mot allt som känns roligt, lustfyllt och spännande. Allt det som Yogi bejakar och låter sig vägledas av. Jag charmas av Yogis ödmjukhet inför sig själv och sin oförmåga att vara herre över sig själv och sin omvärld. Öppenhet för tillfälligheter, slumpen och meningen med sitt liv får honom att se händelser från en positiv horisont jämfört med Göran som läser in allt som händer och sker från en negativ horisont.

Hur kommer det sig att just en negativ tolkning kan upplevas mer trovärdig, sann och objektiv än en positiv tolkning som kan framstå som fantasifull, önskvärd och rent personlig? Göran och Yogi gnabbas sida upp och sida ner – vem har rätt och vem har fel. Efter ett tag så nås jag själv av frågan oavsett vem som har rätt eller fel, så vem har roligast, vem verkar må bäst? Inom mig känner jag mer glädje i min upplevelse av Yogis närvaro än den oro och det mörker som Göran i sin pessimistiska hållning kan väcka till liv inom mig.

Yogi har en otrolig förmåga att skapa berättelser som får Göran att rygga tillbaka. Göran protesterar vilt och menar att Yogi talar osanning. Men inte någon gång – som jag upplever det – talar han osanning. Istället känner han sig friare att återge personbeskrivningar, aktuell situation och det sammanhang som råder.

Att tala sanning, säger Yogi, är som att reprisera livet! Aha – nu hör jag – att tala sanning kan vara detsamma som  att säga samma sak om och om igen ;-), ingen förändring och allt blir vid sin läst!

Yogi använder framförallt inte ”svenska mallar” i vilka våra personbeskrivningar ska formateras. En kulturjorunalist  t ex är en person som har en tjänst som kulturjournalist enligt Göran. I Yogis värld så gillar göran kultur och han gillar att skriva, alltså kan Göran beskriva sig som  ”kulturjournalist ”. Därför är det inget fel att skriva denna ”titel” på ett visitkort som behövs för att få tillträde till en intervju som behövs för att charma en vacker kvinna ;-). Enkelt och okomplicerat, utan rädsla och vånda för vad någon kommer att säga.

För vem vet vad som är sant eller falskt, rätt eller fel frågar Yogi och då upplever jag på ett än mer djupare plan – än min förståelse – hur sådana föreställningar kan  etablerat sig i ryggraden och i det omedvetna – styra mitt liv, mina val, mina önskningar och drömmar utan att jag ens veta vem är det som värderar och dömer ;-).

Tack Mikael Bergstrand för en fantastiskt fin berättelse!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s