Billig import slår ut svenskt jordbruk – SvD den 12 januari 2014

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

För mig är det just nu livskvalitet att få vandra runt i en levande natur, där djur, växter, frukter, svampar, örter, träd, marker, stenar, vindar, vatten, dofter får komma till tals, synas, kännas, doftas och smakas. Beteshagar med vackra vildapellträd, stenmurar och böljande marker känns som en –  lisa för själen. Om det då också faktiskt finns djur som går runt i dessa vackra hagar och betar – känns lyckan total 😉 !!!!

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Billig import slår ut svenskt jordbruk – SvD Opinion, söndagen den 12 januari 2014

”För att tala klarspråk så blir vi utkonkurrerade på en global marknad då konsumenter väljer prisvänliga produkter i stället för svenska som måste ha ett högre pris för att hela kedjan ska ha en nettovinst.”

För mig är det inte något avgörande problem att ”kedjan ska ha en nettovinst”, utan att det finns en lång kedja och ett omfattande distributionsnät som har byggts upp och industrialiserat inte bara  lantbrukens ”produktion”, utan också försäljningen av ”produkterna”.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Varför skulle grönsaker som odlades i närområdet på 70-talet transporteras till Helsingborg och Mäster grön för att sedan åter transporteras till en handlare i samma by och närområde som grönsakerna odlades? Det finns säkert skäl och för den tiden godtagbara och listiga, men jag sökte dem inte utan höll fast vid tillståndets fullständiga orimlighet.

Kombinationen slakteri, tillverkning och försäljning av charkuterier dömdes ut och erkänt duktiga, kunniga och hälsomedvetna personer fick upphöra med sin gärning. Där fanns den lokala sociala kontrollen som hade full insyn i hanteringen av djuren, slakt, tillverkning och försäljning. Visserligen kunde det bli en väldigt djupgående värdering som kanske inte alltid enbart handlade om en sk ”saklig” bedömning, men den fanns. I byn där jag växte upp fanns det två familjer som hanterade hela ”kedjan”. En av dem – så som jag kunde förstå det då – hade en extremt god kontroll avseende renlighet och den andra i jämförelse med, en något mer lättsam attityd – det kan inte vara så farligt ;-). Prissättningen avspeglade säkert också familjernas personliga erfarenheter. I den ena butiken var priserna något lägre än i den andra, på det som var egentillverkat, och i den andra något högre. Olika strategier ”Så många som möjligt skulle kunna ha mat på bordet” eller ”produktkvalitet” påverkade sannolikt prissättningen. Kunderna valde själva ”sida” och höll sedan förmodligen troget fast vid sitt val och kunde argumentera för detta ;-). Själv tillhörde jag den förmodligen lilla grupp som kunde gå och handla i båda butikerna, för omväxlings skull, men också för att i den ena butiken, så kändes personalen mer öppen och trevlig än i den andra.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Något som också har förvånat och förundrat mig länge är att torghandeln är så reglerad och strikt. Det finns säkert skäl till detta också, men jag har inte heller här fördjupat mig i bakomliggande orsaker och skäl. Eftersom regleringen verkar vara så svår att rucka på, så ligger den säkert djupt förankrad i ryggraden hos politiska företrädare.

I min värld skulle det vara helt underbart om fler offentliga och centrala platser fick erbjuda mötesplatser. För egen del uppskattar jag möjligheten att kunna gå till en plats där jag kan gå runt och titta på t ex grönsaker mm, prata med den som odlar, handla det som jag behöver och känner mig inspirerad att testa. Exempel på sådana möjligheter är ”Bondens marknad”. Internet erbjuder oändliga möjligheter att skapa ”virtuella” mötesplatser med – som jag upplever det – enkla ”verktyg”. I min värld handlar det inte om antingen eller utan precis som webben erbjuder mötesplatser, så tycker jag också mycket om personliga möten och samtal, att den offentliga miljön skulle kunna vara lika lätt tillgänglig som en virtuell.

I en stund som denna är det lätt att förlora sig i en exotisk känsla av basarer, marknader, saluhallar i andra kulturer och länder.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Jag kan förundras över ”kampen” för en levande landsbygd och kanske något som jag upplever som lika viktigt kampen om en levande stadsmiljö efter ”kl 18”. Visserligen går det kanske inte att tänka sig ett myller av människor i ett land som inte på något sätt kan betecknas som tätbefolkat ;-). Men ändå – det händer något efter kl 18.00 – där människor har sin mer kontinuerliga framfart, verksamhet och boende i såväl landsbygd, tätort som storstadskärnor.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Under olika faser i livet fram tills nu har jag haft olika fokus och prioriteringar. Det fanns en tid då jag överhuvudtaget inte funderade på – i jämförelse med så som det är nu – vad jag handlade, utan just då var det viktigaste att det blev handlat, att det fanns mat hemma att tillaga och äta. Tyvärr infaller detta under en period som jag idag känner egentligen var allra viktigast att ha fokus på vad vi åt, nämligen när barnen var små. Visserligen köpte jag ingen barnmat på burk utan fick verkligen en sådan där ”nördig” attack av naturnära leverne och började göra egna smakportioner till det första barnet. Jag fick också för mig att jag skulle ta tillvara på så mycket som möjligt, hämtade inspiration från min far och kokte en hel torsk med huvud. Han hade någon gång nämligen berättat att det finns mycket fint kött i huvudet att ta tillvara ;-). Än idag för snart 30 år sedan kan jag minnas upplevelsen i kroppen, när jag öppnade locket på grytan och fann en blängande torsk. Så jag kräktes, sådan doft! Där slutade mitt engagemang just då ;-). Andra barnet, ja då hade matlagningen säkert anpassats något och smakportionerna kom direkt från min egen tallrik ;-).

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Idag har vi möjlighet att handla i en lokal butik – den ingår inte i någon kedja – vilket jag tror har betydelse för utbudet. De senare åren har det – visserligen med ett ökat fokus från min sida – kommit allt mer lokalt odlat, närodlat och ekologiskt märkta färskvaror och produkter i den otroligt härliga butiken som i mångt och mycket låter trender passera obemärkt men inte alltid 😉 – Börjes i Tingsryd på facebook. Prisskillnad – ja visst ibland – men i min värld försumbar just nu. Närproducerat nötkött finns. Den som äger butiken har också egen gård med kossor, tjurar och kalvar.

Prisskillnad 79 kr/kg för ”egen nötfärs” eller 59 kr/kg för ”annan nötfärs” (priserna varierar något). För ca + 20 kr/kg vet jag var djuren finns, jag kan ta reda på hur de behandlas inför slakt och under slakt, var köttet styckas, hur det hanteras tills det ligger i disken. Idag handlar det inte för min del om att bara få mat i mig, utan att förstå om jag mår bra av det eller inte, om jag bidrar till mer skada än nytta genom det jag äter, hur jag själv förhåller mig till djur och natur osv.

Äpplen odlas i närområdet och säljs idag till samma pris som importerade äpplen, fantastiskt. Dessa är otroligt vackra i sina färger, former och dofter. Smakerna är ljuvliga och känslan att äta det som jag också har en bild av var odlingarna finns och förgyller landskapet är stark, Äppelriket Urshult. Ängsfruktodlingsområdet kring södra Åsnen blir riksintresse, Riksantikvarieämbetet  Ängsfruktodlinga utsedda till riksintressen, SMP

Dessutom tror jag mig veta det allra viktigaste i det här sammanhanget – det är ”bonden” – som får en mer rättvis ersättning för sitt kött än om det ska levereras runt halva jordklotet, passera otal och olika ”mellanhänder”.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s