Lycka till med kärleken

– ”Lycka till” med kärleken, vackra ord och budskap kommer från en liten, vacker och strålande Jema. Jag rodnar omedelbart, hjärtat nås direkt – som amors pilar – och jag känner mig tagen på bar gärning. Min allra djupaste hemlighet har blivit så öppet tilltalad! 

Trött, sliten och nedstämd av att kyla, vindpina och snö intagit naturen, började jag känna en tilltagande längtan efter miljöombyte. I dagdrömmandet såg jag mig själv vandra bland vidsträckta vyer, där upplevelser av oändlighet kunde omfamna mörka krafter och sinnen. Oscar och Kajsa började också – som jag upplevde det – tröttna på en enahanda vardag. Turerna blev kortare och kortare, matte mindre och mindre aktiv.

På väg till Göteborg - foto Berith Lennartsson

På väg till Göteborg – foto Berith Lennartsson

Värmen framför braskaminen kändes som en navelsträng, jag kunde knappt slita mig från den, från filten och soffan. Jag hade med stor sannolikt kunnat gå i idé för att bara sova och invänta våren, den ljusa tidens magi och energi. Borta bra men hemma bäst, ja visst är det så. En tur till Göteborg några dagar kan säkert bryta loss mig från en frätande håglöshet och därefter blir det säkert gott att komma hem igen. Jag såg fram mot att få  vara tillsammans med en älskad dotter – Lisa – några dagar, äta tillsammans och på tu man hand prata om lite av varje. Hundarna skulle säkert också uppskatta en tur, att få leka och busa med ”storasyster”. I min egen värld såg jag också framför mig att jag inte skulle behöva stiga upp vid sju-tiden på morgonen för att gå ut i kylan och rasta de små sötisarna. Istället skulle jag kunna ligga kvar i sängen, njuta av värmen, sakta vakna till en ny dag – åh vilken lättnad!

Färska räkor vad mer finns att önska

Färska räkor vad mer finns att önska

Inför vår resa till Göteborg hör jag en röst inombords – ett ljus i mörkret – berätta om min längtan efter meditation, efter en varm röst som leder och guidar mig för att söka ljus och värme. För några dagar sedan hade jag kommit i kontakt med en av mina skyddsänglar – Mimmi – glad, lekfull och överraskande.  Hjälp att få komma i kontakt med mina skyddsänglar har jag fått genom erfarenheter som Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng delar med sig av i boken Änglarnas hemligheter – Änglars natur, språk och hur du öppnar dig för dem.

Foto Anneli Wiberg

Foto Anneli Wiberg

Med hjälp av mina händer, som jag lägger på min bröstkorg, och mina sinnen kan jag känna och bli lyhörd för mitt hjärtas närvaro, symbolik och kärlek. Genom mitt hjärta kan också mina skyddsänglar komma till tals, stärka och stöda mig, min inre längtan och sanning! Jag tror inte på änglar – Jag känner tillit till änglar, deras närvaro och önskan om att få hjälpa till!

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

När Lisa dyker upp på tåget vid stationen Göteborg för att hjälpa mig, Oscar och Kajsa, så känner jag hur hela jag blommar. Lisa är så fin, så söt, så vacker! Oscar och Kajsa blir överraskade, så till den grad att de bara sitter och tittar, tills de förstår ;-)! Då får allas vår lycka fritt flöde; svansviftningar, hopp, små jubel, pussar och kroppar som nästan snurrar kring sin egen axel av glädje.

Nästa dag blir det en tur i de närmaste kvarteren. Lisa har hittat några guldkorn som hon gärna vill visa och komma närmare. Jag får göra ett besök i en av Göteborgs hetaste inredningsbutik och beundrar några lampor som går ut över det vanliga. Kreativitet och nyfikenhet, ja visst, och jag önskar just då att jag hade vågat göra en liknande lampa. Vi går vidare och in i en – ekostore. Förundrade ser vi på varuvagnarna. Här verkar det som om att det går att göra större inköp. Butiken är faktiskt stor, flera hyllor, frukt- och grönsaksavdelning mm. Alla produkter märkta med olika signum som krav, fairtrade, ekologisk m fl. Så skönt att bara kunna botanisera bland alla varor utan att först leta efter märkningen ;-).

Mycket påpassligt  säger Lisa att vi behöver  handla något för att gynna affären ;-). Det blir frukter, kaffebönor, kex, lakrits, jordnötssmör som vi bl a plockar ner i vår papperskasse. Priserna, ja de är mycket ”prisvänliga”. Åh trots kakelklädda väggar och golv, känns stämningen vänlig och varm. Vi är inte heller ensamma i affären, kunder kommer och går.  Efter kassan sitter ett par i en fönsterkarm och äter sin nyss införskaffade ekologiska  frukost eller lunch. Ett annat par har hittat en trälåda att sitta på för att ta några smakbitar ur sina påsar;-). Ute lyser solen, himlen är ljust blå och vi fortsatte vår turné i maklig takt.

En fika känns nu riktigt riktigt efterlängtad. Lisa har redan spanat in ett ställe, som hon  tidigare bara passerat förbi, och vi går nu in i en härlig lokal. Oh vilken känsla, här finns det levande personer, de hörs, syns och blir mer påtagliga än vad  inredningen och ”dolda konventioner” lyckas förmedla! Just då känns det för min del helt ok  med den livliga stämning, energier flödar  och jag kan bara logga på, njuta och bara vara.  Temperaturen inombords stiger i takt med den varma chokladen, gåvan att få se och dela en stund tillsammans med min fina dotter.

Meditera i Göteborg

Meditera i Göteborg

Vi gick tillbaka till Landala. Jag gladdes åt att jag fortfarande känner mig öppen, kan titta mig runt omkring och nyfiket möta omvärlden. Husen vi passerar är höga, bastanta och något dolda av en ”förfluten tid”. Helt oväntat i ett nedtonat fönster av gatans och trafikens ”smuts”, får jag kontakt med en liten, liten inbjudan. På ett A4-papper lyser färgerna klart, en buddafigur i guld glimmar – Meditera i Göteborg. Oj, jag stannar upp, känner pulsen slå! Kan det vara sant – så nära Lisas nuvarande boende – gångavstånd och jag skulle med lätthet kunna ta mig hit själv!

Lisa förundras över att jag kommer ihåg – Meditera i Göteborg – när vi tillbaka till lägenheten och jag börjar söka på nätet.  Det verkar helt osannolikt, när det går upp för mig att den kommande helgen, så hålls det en kurs som jag gärna skulle vilja delta i – Meditera för ett varmare hjärta! Oj oj oj så tagen jag känner mig. I hela kroppen känns något pulserande, som en forsande älv. Via mail söker jag kontakt, finns det någon plats kvar på kursen? Ja svarar Jema och jag känner härlig glädje och tacksamhet stråla likt en inre fontän!

Med upplevelse av oro och osäkerhet närmar jag mig lokalen med den lilla skylten – Meditera i Göteborg. Alla möjliga hinder och problem får mig att mana fram mörka moln som  tornar upp sig i tankarnas värld. Som en räddande ängel dyker en person upp, går tvärs över gatan och med bestämda steg närmar sig den dörr som jag – i stunden tror – att jag ska gå in i. Vi kommer fram samtidigt  till ingången och jag vågar fråga, ska du gå på meditation? Lättad hör jag svaret – ja – och utan att tänka mig för säger jag;  då ”hänger jag med dig”.

Lustigt nog så handlar det inte – som i mina tankars värld – om att ta sig igenom oändliga gångar, dörrar och rum för att nå fram till ”rummet” och de personer som bjudit in. Efter två dörrar, med endast någon meter emellan, så är jag framme. Hjärtat bultar, stålbandet runt huvudet börjar dra åt. Jag fokuserar på att bara vara, inte tänka, inte tänka. Inte jaga mig själv i tanken, utan bara bara vara och då känner jag mig också välkommen! Platsen är liten, fler och fler människor dyker upp. I tanken värld kryper fler och fler frågor fram – ska jag ta i hand, ska jag inte ta i hand, vad förväntas av mig – och ett nytt djupt andetag känns välkommet! Bara vara, säger jag till mig själv med ett leende och nya leenden möter mig från personer som min blick möter.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Jag känner inget stort behov av att prata, mingla eller vara ”social”.  Istället känns det bara skönt att få slå sig ner på en stol, runt ett bord, få kontakt med min kropp och lyssna på de som redan kommit igång att dela med sig av sina erfarenheter. Några intressanta namn dyker upp på personer  som svar på min längtan efter att vandra, meditera och förföras av underbara vyer i naturen. Mitt intresse uppmärksammas och någon förstår att jag gärna vill veta mera, tar ögonkontakt och berättar mer om en vandring i Grekland med Helena Bjur, Mindfulness akademin,  som initiativtagare. Så lockande, så härligt att bara få vara, känna värmen, vandra tyst och stilla, slå sig ner en stund, njuta av inre stillhet och omtanke.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Lugnet kommer sakta, liksom känsla av tillit och trygghet. Vi som kommit till kursen förflyttar oss in i ett annat rum, ljudisolerat och symboliskt inrett, sätter oss på stolar och uppmanas att hitta en skön och avslappnad sittställning. Jema börjar guida oss; Slut ögonen, ta kontakt med spänningar i kroppen och känn hur de släpper. Wow spänningarna släpper istället för att öka, när jag söker kontakt med dem. Inom mig dyker det upp en alldeles ny upplevelse, jag ser hur jag sitter vid en lägereld, spelar gitarr, sjunger. Elden värmer och strålar, mörkret omsluter tyst och stillsamt. Jag ser mitt ansikte och mina uttryck. Jag ler, nynnar och ser glad ut. Jag sitter bekvämt och jag kan spela gitarr ;-). Jag sjunger tyst och tonerna dansar vackert i lågornas sken. Så vacker och fin jag upplever mig själv, mitt hjärta växer!

Magi

Magi foto anneli wiberg

Så avslappnad jag känner mig, någon form av inre frid och ro sprider sig sakta. Trots att jag slappnar av i kroppen, känner hur den blir tyngre och tyngre, sprider sig en skön lättnad i stunden.  Otroligt – bara några få gånger  – har jag ”vågat” följa med en kort stund när kroppen slappnar av, för att sedan stanna upp och återta kontrollen. Nu följer jag sakta med, tyngden lättar men så kommer illamåendet krypandes längs magtrakten och yrseln slingrar sig längs pannloben. Jag försöker släppa rädslan för obehagen och söker mig åter till upplevelsen kring lägerelden. Jag längtar och vill bara komma närmare och närmare elden, återigen se mig själv,  få känna lugn och ro sänka sig över sorg och smärta. Jemas röst hörs långt borta – när ni känner er beredda kan ni sakta sakta återvända, börja röra på kroppen och öppna ögonen. Så svårt det känns just nu, att stiga upp, lämna något så befriande, för att återvända till nuet.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Meditation varvas med Jemas berättelser om Buddhismens ”tankesätt”. Vi får tips om knep eller metoder för att stärka värmen i hjärtat i möten med andra människor i vardagen. Tänk om den person du möter, känner dig irriterad på, kan ha varit din ”mamma” i ett tidigare liv. En ”mamma” som har gett dig ditt liv, burit på dig, avstått från sina egna intressen för att värna och skydda ditt liv och dina möjligheter att växa och blomma ut. En annan tanke – som kan vara bra – är att tänka på att det finns så mycket vänlighet!  Tänk på att så många – alla –  bidrar till att vardagen fungerar, att den du möter bidrar på sitt sätt utifrån sin förmåga och vänlighet. Hur många är de personer som hjälper till så att vi alla kan förflytta oss med hjälp av buss, tåg, spårvagn osv ;-). Jag kan välja hur jag vill se på/förhålla mig till en person som jag möter. Mitt val handlar om vad jag vill uppleva, ta in och förstärka i mig själv – ett positivt och balanserat sinne eller ett negativt sinne. Obalans i sinnet med toppar och dalar tar kraft och ödelägger min egen inre styrka, min potential som människa på jorden.

Om kärleken berättar Jema – utifrån ett Buddhistiskt betraktelsesätt – att jag kan uppleva tre former. Tillgivenhetens kärlek kan kännas, när jag möter en person som är min vän, tillhör min familj, mitt barn, min käraste. Värdesättande kärlek blommar när jag månar om någon annan persons lycka. Kan jag också uppleva betydelsen av att önska att någon annan medmänniska kan få slippa lidande, att personen kan få bli frisk, stark och lycklig, då växer ymnigt tillönskans kärlek.

Nu kan jag förstå varför jag kände mig tagen på sängen när Jema önskade mig – Lycka till med  kärleken. När min längtan efter att kunna få uppleva känsla av värme och kärlek är så stark, att stålbanden runt bröstkorgen håller på att släppa och öppna upp för min allra innersta och mycket sårbara kärlek och kraft. Min längtan efter att få se och uppleva mina barn, min längtan efter att återigen få dela vardagen med Janne, att leva nära och i samklang med naturen, att själv få slippa lida och känna andra lida blev plötsligt blottlagd. Först ryckte jag till men sedan kunde jag bara låta mig ”förföras” av Jemas röst och ord, fina gestalt, värme, utstrålning och glädje!

Mina nyvunna erfarenheter fick mig också att uppleva något som jag tidigare inte varit så öppen för eller känt tillit till. En strålande Berith som hämtar oss vid stationen i Växjö, berättar att hon är glad att se oss, att hon är så glad för min skull, att jag kunde åka iväg. Du behövde det så väl, hör jag Berith säga och jag håller ett stadigt tag om mig själv för att våga stanna kvar, öppna mig, ta emot och glädjas tillsammans!

Så gott det känns att få hjälp att komma i balans, att kunna ”späda ut” smärta och obehag! Nu skiner solen igen, jag känner mer kraft, glädje och inspiration. Jag känner mig så innerligt tacksam för all hjälp, värme och kärlek!

Tack Jema och ”Lycka till med kärleken”!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s