När jag tror mig veta

När jag tror mig veta, är det som om något inom mig stänger av! 

Upplevelse av osäkerhet ger mig möjlighet att ta del av ”Ögonblickets intelligens”. Jag kommer att veta, när jag behöver veta. Jag kommer att få hjälp, när jag behöver hjälp – tillit och tilltro! (min tolkning av Björn Natthiko Lindeblad)

Osäkerhet har plågat mig ett tag, jag ska möta och träffa en person som ”kommer att ha mitt liv i sina händer” en kort kort stund. Tankarna har gång på gång försökt få kontroll över situationen som kommer om tre månader, om en månad, om tvp veckor och om någon dag. Tankarna sprider skräck i kroppens olika delar och skikt. Spänningarna i ansiktet har ökat. Käkarna har hårdnat, munnen smalnat, ögonen går knappt längre att röra, pupillen är vidöppen, hjärnan håller på att spränga skallbenet, skalpen försöker hålla emot, pannan är sammanpressad som en tvättbrädas ryler (kanske ett provinsiellt uttryck) ;-).

Värken i pannan och huvudets vänstra sida bara växer och växer, jag upplever mig jagad och kommer snart inte att orka mer. För mitt inre ser jag bilder från mitt första år i simskolan. Jag lärde mig snabbt simma, men det var omöjligt att klara 25 m för att få ett efterlängtat märke ”Fisken”. När det bara var 2 m kvar, så orkade jag inte hålla ut. Dessa 2 meter ”såg” jag som ett världshav som bara sträckte sig längre och längre.  Uppgivet, förnedrad och med skam fick jag sätta fötterna på botten, lyfta mig upp ur havets djup och resa mig upp, möta simlärarens besvikelse och som jag upplevde det växande irritation, ta emot mitt eget självförakt och tal om att vara värdelös.

Så känns det just nu också, hjälp mig! Tårar tränger fram ur ögonvrån, jag simmar och simmar, fäktar med armar och ben, vågorna slår upp mot ansiktet, havet sträcker ut sig och jag ser mig om över axeln, hoppas att någon kan plocka upp mig i sin famn, lägga sina armar om mig, hålla faran och osäkerheten borta.

Det är då som jag – utan att riktigt veta – klickar på en länk som Björn Natthiko Lindeblad delar med sig av på facebook – kontemplativ ansiktsbehandling. Jag får hjälp när jag så väl behöver det – så ofattbart men ändå! I meditationens inledning beskriver Björn – När jag tror mig veta, så är det som om något inom mig stänger av …

Just nu njuter jag av skön avslappning, en hjärna som något minskat i storlek, gungar – om än i beredskap – omgiven av varmt vatten ;-). Om jag inte tänker, om jag inte frågar, om jag inte undrar hur gick det här till, hur länge kommer lättnaden att bestå osv – så känns det som om hjärnan kan slappna av? Men kan jag ”nöja mig” med att det just nu känns bra, bara bara just nu och vad som händer om en minut behöver jag inte veta något om ;-)?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s