Jordfelsbrytare installerad!

"Jordfelsbrytare" - foto anneli

”Jordfelsbrytare” – foto anneli

För några dagar sedan säger Bo till mig, det verkar som du har fått en ”jordfelsbrytare” inom dig. Jag hör att du har fått en sådan, när du berättar om att du säger till dig själv att så som jag kan uppfatta en situation behöver inte vara den rätta, jag vet inte alltid vad som behöver göras eller om det behöver göras något överhuvudtaget, jag vet inte varför jag skulle ha rätt eller fel, jag vet inte varför jag tror att jag skulle kunna ställa allt till rätta i möten mellan människor i olika relationer mellan människor.

Målar till Helena - "Skönhet och smärta" - om att späda ut!

Målar till Helena – ”Skönhet och smärta” – om att späda ut!

Idag när jag längtar efter en stunds vila med hjälp av Björn Natthiko Lindeblads meditationer, så känner jag än djupare någon form av innebörd och befrielse i det som kom upp i senaste mötet mellan mig och Bo. Jag valde meditation – utan någon som helst föreställning om innehåll eller vad jag egentligen sökte mer än vila och sinnesro. För varje rubrik kände jag efter smaken i munnen och fastnade för denna; ”Skönhet och smärta”.

Tidigt når mig Björns röst med orden – öka graden av osäkerhet – och min hud blir tjock, hård och ogenomtränglig. ”Hårdhudad” har jag hört talas om, men aldrig upplevt fenomenet så intensivt som just nu ;-). Upplevelsen av att bli levande begravd i min egen hud, växer sig allt mer övertygande och ångesten att bli fast, att inte kunna röra mig, att inte kunna andas, att inte kunna ses och höras av min omvärld får mörker och uppgivenhet att bubbla under mig som om min ”hårdhudade kropp” stod i bubblande gyttja.

foto - anneli

foto – anneli

Försök göra huden lite mjukare, hör jag Björn säga långt borta, och till min lättnad känner jag hur korsetten om hjärtat lättar och huden mjuknar. Inom mig kan jag uppleva att min hand rör vid min hud, att huden är len, vänlig, varm och tillmötesgående ;-). Försök släppa taget om tankar och fantasier, försök släppa tankar om vem jag är och vad jag är hör jag en viskande vänlig röst säga till mig.

Att följa vinden dit den bär

Att följa vinden dit den bär

Nu förstår jag mer av Björns berättelse om hur han efter 17 år som munk möter människor som föreställer sig att han har lärt sig massor under denna tid. Men det viktigaste för Björn, så som jag upplever att han beskriver sin tid som skogsmunk, är att han har kunna lämna så mycket bakom sig, som förutfattade meningar, tankar och fantasier om sig själv och sin omvärld ;-)! Fantastiskt i min värld att höra orden som får mitt hjärta att öppna sig och en inre längtan att jubla!

foto - anneli

foto – anneli

Längtan efter något som Björn beskriver som inre oskuld – värme, ljus, kärlek och tilltro – får näring. Längtan efter att livet och möjligheten att leva tillsammans kan vara enklare och ”sannare”. Plötsligt drabbas jag av ett nedslag i nuet och min erfarenhet som säger mig att jag är obotligt naiv, en drömmare och har inte förstått min plats på jorden. Jag är inte värd att uppleva och leva ett liv i tilltro, värme och kärlek! Jag är ingen prinsessa som får dansa, leka, sjunga, skratta, måla och följa fjärilarna bland blommorna!

I stunden upplever jag hur hela min kropp faller samman som en punkterad lunga, gråten sköljer fram men ändå inte, skriket stannar i halsgropen. Än en gång blir jag upplyft av Björns röst som just då berättar om hur – rationellt cyniskt tänkande – säger emot mig, säger emot min inre längtan och oskuld. Tankar och föreställningar om mig själv och omvärlden som har blivit min egen inre terrorist och som jag likt ”normalmstorgssyndromet” blivit allierad med den som håller mig fången, någon som inte har gått att säga upp kontraktet med, stänga ute, som inte har gått att förneka eller förtränga. Till slut låg jag där med blottad strupe och var beredd att ge upp, mina krafter var helt slut och min ”skuld” obetalbar! I det här sammanhanget får ordet ”empati” en för mig djupare innebörd, när Björn ger mig rådet; Möt din ”inre terrorist”, lyssna med empati och säg att jag hör dig men jag tror inte på dig!

foto - anneli

foto – anneli

Trots en stark pågående ”krigsföring”, så upptäcker jag hur lugnt jag ändå andas, långsamt, mjukt och stärkande. Än mer fylls sinnesro med uppmuntran från Björna att säga ja till varje andetag, att säga ja till allt vackert – att som jag då upplever det återupptäcka och få kontakt med min inre skönhet. Jag får en stark förnimmelse av all den skönhet som jag kommer i kontakt med med hjälp av min kamera, av att få lyssna till tonerna i akryltubernas färger och skalor, leka med färgerna för att känna och komma i kontakt med allt vackert inombords. Janne känns otroligt nära just nu och hur han med varsam hand tog mig tillbaka till naturen, att leva enkelt och rofyllt, att få upptäcka och fascineras av något som går bortom eller inte alls kan fångas av tankar, föreställningar och fantasier utan bara nås genom att vara här och nu.

På alla fyra för att uppleva o upptäcka, foto - anneli

På alla fyra för att uppleva o upptäcka, foto – anneli

Så utan någon som helst föraning möter jag inom mig barnets stora runda sökande ögon, huden som doftar närhet och värme,läpparna och munnen som utan att säga något berättar om livets goda, spottar och fräser åt allt som inte smakar gott ;-)!!!

Tack Bo! Tack Björn! Tack Janne, Nils och Lisa för att ni håller mig vid liv och ständigt påminner mig om ”barnet” och ett jordeliv värt att leva! Tack Oscar och Kajsa för en enkel och okomplicerad vardag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s