Vingarna Bär

Det är flera dagar sedan vi lämnade utsiktsplatsen över farleden in till Uddevalla mellan fastlandet och Orust. Ändå håller upplevelsen i sig – att jag flyger över farleden. Vinden lyfter mina vingar och jag kan helt lugnt hålla mig uppe, ibland sjunker jag något men lika snabbt lyfter vinden mig uppåt igen. Känslan av frihet vädra kropp och själ. I takt med att gammalt damm, unken doft och surdegar inte skrämmer mig lika mycket, så känner jag mig lättare och lättare ;-).

Internet är fantastiskt som erbjuder så otroligt många mötesplatser. Här fick jag kontakt med Ann och Bert-Ove Halldin som via sin webbplats erbjuder boende och konferenser i havsnära miljö, Tångehamnen. En första presentation utan personlig kontakt passar mig alldeles utmärkt, även om det känns som att leta efter en nål i en höstack. Webbsidorna kan verkligen visa hur framsidan, fasaden eller presentationen kan säga ett, och baksidan något helt annat ;-). Kanske är det så att jag upplever en viss spänning med att försöka förstå presentationerna och inte låta mig luras av vad som förväntas vara kvalitet eller inte.

Hundar välkomna till Tångehamnen – puss på dig oscar!

I min värld går det inte att precisera eller specificera vilka egenskaper och kriterier som skulle vara uppfyllda för att gå vidare, ta kontakt och till slut boka stugan. Istället har jag nog samlat intryck, lyssnat på mig själv och mina egna behov, önskningar, och ”fakta” som att hundar var välkomna. När jag upplevde flera positiva ”vibbar” eller ”signaler”, så slog jag tärningen och passerade ”Gå” ;-)! Hur kunde det bli så bra, hur kom det sig att jag lyckades hitta ”nålen” i höstacken och att den dessutom visade sig vara en ”guldnål”!

En varm liten glänta leder ner till den lilla badviken

Gäststugans altan med utsikt över farleden in mot Uddevalla blev min favoritplats. Det är härifrån som, omedvetet, känslan av att kunna flyga växer fram. Höjden över havet, vinden som når mig och blåser ”friskt” får något inom mig att väckas till liv. Inom mig hoppar glädjen och lyckan – Jag kan jag kan jag kan ;-)! Varje dag kan jag övertyga mig själv – Jag kan jag kan jag ;-)! En symbolisk kraft och förmåga som är ovärderlig. Förmodligen har den större betydelse än om jag kastat mig utför Altanen, med vingar på och lyckats lyfta med vindens hjälp ;-)!

Badviken i norr, tidigt på förmiddagen, med tillhörande klippor – privat och mycket fin att bada i.

AV allt som fanns runt omkring mig, som jag längtat efter, så fanns förmodligen också en djupare längtan och önskan! Nu i efterhand upplever jag det som om jag betraktade mig själv och någonstans förstod vad som var viktigt – blicken och hela kroppen som ofta sökte och vände sig ut mot havet, längtan efter att få sitta skönt ute i vinden vare sig det var sol, molnigt eller regn. Att det finns en sådan kraft i att inte – ”Göra något” – bara vara här och nu, ta emot och känna tillit!

Flera gånger under veckan kom Jannes röst och närvaro till mig. Jag minns särskilt när vi hade tagit en tur till Göteborg för att träffa personalchefen vid ett rederi, som Janne eventuellt ville söka tjänster hos. På hemvägen besökte vi några Marinor. Hösten närmade sig, men flertalet båtar låg fortfarande kvar i vattnet och vid bryggorna. Han stannar upp och får något drömskt i blicken. Tänk om det byggdes ålderdomshem för pensionerade ”sjömän” intill en småbåtshamn och havet ;-). Vilka historier det skulle berättas för varandra, mer eller mindre sanna, mer eller mindre färgade för att roa och sätta guldkant på tillvaron ;-)!

Tack Ann och Bert-Ove!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s