Villrådig

Jag har nog aldrig upplevt mig så villrådig inför något val som det som nu ligger några veckor framåt. Å ena sidan känns valet som om det är ganska betydelselöst med alla partiers utspel och vallöften. Å andra sidan upplever jag att allt fler journalister och programledare har fått fart under galoscherna och granskar utifrån ett väljaperspektiv. Så sent som i morse hörde jag en journalist fråga – om du nu ska hjälpa väljarna, vilka är skillnaderna mellan partierna!

Min röst kan väl knappast göra skillnad! Men är det bara jag som tänker så eller är det fler än jag? 

– Så enkla samband finns inte som beskrivs i politiken – gör si så blir det så ;-(

– Varför blir det sådan fart på kommunikationen eller informationen från politikers sida till väljarna just nu ;-(

– Handlar demokrati bara om att välja representanter, sk representationsdemokrati ;-(

– Det är så himla bökigt och rösta på valdagen eller genom förtidsröstning, som en ”högtidsdag” där jag inte känner någon ;-(

– Allt det som nu beskrivs som vallöften varför har det inte redan gjorts, varför skulle det bli lättare nu ;-(

– Efter valet – representerar de folkvalda som utgör ledningen – alla boende och verksamma i t ex kommunen ;-(

– Hur funkar partipolitiska ideologier – värdegrunder i praktiken ;-(

Jag skulle säkert kunna fortsätta öppna upp för misstroende och ifrågasättande av ett politiskt system, form för demokrati osv. Samtidigt som jag hör och upplever andra människor som kämpar för att få göra sin röst hörd, slippa förtryck och diktat! Hur värdigt är det då att inte själv uppleva stolthet och frihet i att äga rätten att få rösta, göra min röst hörd och kunna påverka inriktningen för ett samhälle som jag själv är en del av?

En upplevelse som verkar vara bestående är från en tidig söndag, solen skiner och fåglarna kvittrar. I det lilla samhället känns vibrationer i luften förutom att växter och blommor håller på att vakna upp efter vinterns vila. Jag kan inte vara gammal, ändå har jag fått ge mig iväg till en samlingsplats för att lyssna på musikkåren som spelar och jag upplever hur rytmen tar tag i mig inombords, klanger känns som om mina egna vingar håller på att vecklas ut.

Upptagen och införlivad i instrumentens klanger, samspel och samhörighet följer jag med musikerna, när de börjar röra på sig. Det är inte bara jag som följer musikens kraftsamling, det är många fler som till en början sakta och struligt tumlar med. Plötsligt ligger vägen bred. Bilar sannar för paraden, takten strömmar genom kroppen och jag växer inombords. Jisses sådan plats som vi kan ta tillsammans för att inte tala om upplevelsen av att kunna försätta berg.

Lycklig och glad över stundens upplevelser, att jag har upptäckt något nytt som jag tidigare inte hade känt av, rusar jag in och i köket hittar jag ”mamma”. Hon har händerna i diskbaljan, jag ser hennes rygg och del av hennes ansikte, när hon tittar ut genom fönstret snett framför henne. Jag bubblar, berättar stolt att jag deltagit i paraden, följt med hela turen runt i byn. Hjärtat slår, jag hade ju tagit beslutet själv och väntar nu på mammas reaktion. Inom mig längtade jag nog efter att hon skulle vilja dela min glädje och nyfunna upptäckt!

Hennes kommentar blev; Det är sossarnas marsch och i den går man inte!

Än idag kan jag minnas hur tyst allt runt omkring mig blev, allt stannade upp med en tunn vibration, ett tomma intet!

För mig handlar demokrati om ansvar;

– ansvar att vara snäll mot mig själv, att ta väl hand om mig, att ta tillvara glädjen att kunna få ge och få dela glädje tillsammans med andra,

– ansvar att fundera över hur jag förhåller mig till djur och natur, om jag känner respekt och ödmjukhet,

– ansvar att handla praktiskt för en god och hållbar natur, välmående moder jord …

Det har blivit än viktigare för mig att vara ”politiskt aktiv” i vardagen, att försöka praktisera direkt, direktdemokrati, istället för att enbart lägga över mitt ansvar till någon annan som jag väljer att representera mig. Jag kan uppleva att det är så lätt att säga varför gör ”vi” inte så – utan att fundera över hur jag gör själv; så här borde alla göra – utan att fundera på om det är så jag själv gör!

Möjligheten att kunna välja vilket ”parti” eller vilken ”ideologisk” inriktning som ska ta ansvar för landets, samhällets och befolkningens gemensamma ansvar kanske är något som jag tar för givet, bestående och som inte behöver förvaltas eller försvaras. Även om inte en enda person skulle rösta, så skulle systemet finnas kvar? 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s