Med ”fantasi” finns flera goda vänner att lära känna

Sciencephotolibrary

Det behövs 3,4 planeter som jorden för att motsvara ”svenskarnas” konsumtion. Ingen kreativitet i världen kan förändra min upplevelse av att en sådan konsumtionstakt är ohållbar. Ännu så länge tror jag ingen har lyckats med att både äta upp kakan och behålla den. Living Planet Report – så mår planeten jorden – Världsnaturfonden!

I min värld känns det värre än när Jehovas vittnen kommer och berättar om att jorden kommer att gå under. Då har jag svårt att ta in eller dela personens inre bilder och verklighet. De senaste årtiondena har jag visserligen förstått att de har rätt, men förmodligen av helt andra skäl än dem de försöker förmedla till mig.

Undergångsscenarier har alltid spökat i min tankevärld, inte minst som liten. Då var jag främst rädd för krig, att det skulle komma främmande människor som skjuter och bombar utan minsta tvekan. Lite äldre började jag fantisera om hur oljan som pumpas upp ur jorden lämnar hålrum efter sig och som till slut får hela jordens inre att krackelera och falla samman. Lagring av kärnkraftsavfall utgör en annan skräckbild och inte minst rädslan för hur människan kan tänka sig och besluta sig för att hantera ett avfall som kräver sluten förvaring i en icke överskådlig tid.

I ljuset av dessa scenarier känns kanske ”konsumtion” rätt ofarlig, inge omedelbara skräckbilder tar plats. Jag handlar ju det jag behöver och känner mig inte som någon inkräktare, förövare eller dåre i stunden. Att drömma och planera har ju också varit en viktig drivkraft, att tjäna pengar för att kunna förverkliga. Den första bilen är en viktig milstolpe i förverkligandet av ”vuxenlivet”, liksom jobb, lägenhet, utbildning, hus, barn, bättre tjänst, eget företag, tjäna pengar, mer förmåner, social tillhörighet och status.

Samhällsekonomin bygger på – inte bara konsumtion – utan ständig konsumtionsökning, fler som får möjlighet och råd att konsumera. En global ekonomi förstår jag också som ett sätt att vidga förutsättningar för ökad konsumtion. Vi i Sverige – ur ett nationalekonomiskt perspektiv – vill ju gärna exportera våra varor och tjänster dyrt och importera billigt. I den global ekonomins sköte och den marknadsekonomiska vaggan föds nya marknader för billigare produktion och dyrare konsumtion. Ständigt växer mina och andras mänskliga behov var vi än befinner oss på jorden. Och ingen vet vad av detta som är hönan eller ägget – konsumtion eller produktion!

Idag känner jag mig inte lika grundlöst rädd och utsatt som jag gjorde när jag var liten. Undergångsprofetiorna utgör inte längre samma hot mot min existens som då. Jag kanske skiter i om jorden går under i morgon eller någon annan dag. Det gäller att hålla festen igång så länge det går. I morgon är en annan dag?

En dag krockar en annan planet med en annan och vips så har universum ”formats” om. Inte en enda forskare eller troende har kunnat förutsäga detta, inte heller kontrollera eller påverka. Hemska tanke att vi inte kan kontrollera, påverka och forma vår ”verklighet” precis som vi vill och tror oss kunna.

foto anneli wiberg

foto anneli wiberg

Nu är det inte så att jag skiter i om jorden går under i morgon. I min värld så tror jag mig inte ens kunna påverka om den finns kvar eller inte i morgon eller någon annan dag. Just nu så finns jag här och känner ansvar för hur jag själv lever, hur mitt sätt att leva påverkar andra människor i min närhet, men också likt fjärilens vingslag, påverkar andra människor jorden runt.

Ansvar kanske låter så tungt och disciplinerande, men för mig handlar det mer om möjligheter att vara uppmärksam på mitt eget mående och min inre kompass. Omsorg och omtanke om mig själv, att känna värme och trygghet har blivit viktigt eller kanske en förutsättning för att överleva och leva. Mina egna resurser tog slut, när jag konsumerade dem i en takt som inte motsvarade min förmåga till återhämtning och livskvalitet.

Anneli Wiberg

Anneli Wiberg

Jag känner mig glad när jag ser mig själv med nyfikenhet, när jag lyssnar på mig själv, min inre röst. Naturen runt omkring mig får liv och kraft. Träden är inte bara träd för produktion och konsumtion, utan levande varelser som i stunden kan upplevas och bli min vän. Björken kommunicerar med hjälp av vinden, bladen får sin egen röst inte likt någon annan. Jag äger inte björken, även om jag har en ”lagfart” för den mark den står på. Jag ”äger” inte med rätt att förbruka, exploatera hänsynslöst och självsvåldigt. Då förnekar jag inte bara björken utan mig själv, mitt inre, min själ och förmåga att älska.

Anneli Wiberg

Anneli Wiberg

Utan förmågan att älska, upplevelsen att vara älskad, känns i min värld ”livet” meningslöst!

Om jag bara för en sekund kan få uppleva omtanke och omsorg om naturen och jorden, så känner jag mig stark och betydelsefull. Det är de där små sakerna – i min vardag – som får mig att förstå att jag kan bidra;

– Daggmasken i jorden kan jag lyfta upp och flytta till en annan plats, när jag gräver i jorden. När jag hittar en kluven mask, efter spadens framfart, känner jag hur snittet smärtar i min kropp och känner mig ledsen.

– Även om jag inte ”ser” så kan jag förstå att i jorden kryllar det av liv. Jorden är ingen själlös materia, som kan kontrolleras med artificiella insatser för att styra produktionen. I min värld frodas fantasin, när jag läser om hur ”jorden” kan förnyas, må bra och vara livskraftig om bara den industrialiserade människan kan hålla sig i skinnet. Jag har en möjlighet att samarbeta att vare en bland flera tusen som hjälper till att myllra.

– I vår trädgård finns nu flera komposter för att ta tillvara växtdelar, växtrester, grenar och köksavfall. Inget ska behöva köras iväg, utan kunna återföras till marken. Rabatterna länsas inte på växtmaterial, inget hysteriskt städande och jagande av ogräs här inte. Därför fick jag en fin skylt av en älskad dotter;

 Min trädgård är inte vanskött,

bara härligt vildvuxen!

I vår trädgård känner jag en fin känsla i magen. Här lyssnar jag till magkänslan, min intuition, för att få vägledning och känna samarbete med växter, djur och natur. Min fantasi ger mig flera fantastiska möten, upplevelser och vänner. Jag vill gärna inte vara den som härskar över naturen. För varje gång jag upplever gemenskap, känner jag mig tacksam och glad för att jag får vara tillsammans!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s