Under snötäcket!

DSC_0039

Åh så jag längtar och när jag längtar så kommer tårarna, även om det just nu handlar om längtan efter att få se och känna växterna ta fart i trädgården :-). Våren har kommit och gått i vår del av världen i oräkneligt antal år. Visserligen inte lika ”säkert” som att solen går upp i öster och ner i väster, men ändå! Kanske det trots allt finns en liten oro hos mig, kommer det att komma en vår med fåglar som sjunger, jorden  som tar sig ur sin vintervila, när solen värmer och ljuset får så mycket att födas på nytt!

Just nu – i stunden – här och nu med utsikt över trädgårdens täcke av snö, så finns ingen annan tillvaro mer närvarande. Även om jag vandrar runt i trädgården, nästan varje dag även då det är ruggigt kallt, regn eller snö piskar och omgiven av mörka och gråa moln, så är det ju nu som det är så här. Jorden och växterna vilar, frosten och kylan täpper till, ”täcket” dras om och längst där inne finns en liten livsgnista beredd att tändas, när tiden är inne :-).

IMG_3642

Oron finns ändå där, samtidigt, som en ständig påminnelse om livets sårbarhet på både gott och ont. Osäkerheten smärtar men påminner också om att inget kan tas för givet, det handlar om att vara omtänksam och känna ödmjukhet för något som ligger mig varmt om hjärtat.

Redan nu är det möjligt att börja ”titta” om varje växt i trädgården. Inte för att vår trädgård handlar om ”produktion” och tillit till ”kunskapens” förträfflighet vad gäller växters behov osv, utan för att naturen ger så otroligt mycket. Vår strävan är att låta ”trädgården” få leva så naturligt som möjligt, vilket inte nödvändigtvis betyder det samma som att låta den leva sitt eget liv, inte vara en del av den. För min del handlar ”sökandet” efter att ”förstå” hur jag i mitt oförstånd – mitt civilicerade tänkande – kan ”skada” naturen, störa dess egna livsrytm och kraft, genom mitt ”världsliga begär efter mer, större och skönare rikedomar.

I min vandring runt om i trädgården försöker jag lyssna in och känna om det är något jag kan hjälpa till med. För att öva upp mig i att bli mer lyhörd och kanske inte heller falla in i gamla tankemönster om hur trädgården borde skötas för att kunna visas upp exemplariskt och efter konstens alla regler, så läser jag en hel del om hur andra besjälade människor gör i sina trädgårdar. Just nu läser jag en berättelse som handlar om ”Beskärning på lätt sätt”, Peter McHoy.

DSC_0005

Det första som tar tag i mig är att jag använder en inte så ”snäll” sekatör. Även om det har bekymrat mig att snittytan inte blir hel från bark till bark, när jag klipper bort grenar, så har jag famlat i mörkret. Nu förstår jag att min sekatör inte klipper från två håll, vilket förmodligen skulle kunna ge bättre snittyta. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av att skaffa mig mängde av redskap, vilket skulle innebära att fokus hamnar fel i min värld, så behöver jag klara av att ändå vara så bra utrustad som möjligt utan att skada mina kära vänner.

Jag vill också att redskapen håller länge, är av bra kvalitet, men ett relativt högt pris är inte alltid någon garanti. Artiklar som jämför olika märken osv, får jag inte heller någon direkt vägledning av eller känner mig säker på vad som är bra för mig. Förmodligen får jag fråga mina trädgårdsvänner till råds, lyssna och ta in, känna efter vad som kan vara viktigt i min värld. Men en tvåskärig sekatör strå just nu på inköpslistan liksom en plantskolekniv.

IMG_1267

”Beskärningens grunder”

En påminnelse som verkar vara efterfrågad, är den om hur jag kan lägga snitten vid beskärning av buskar och träd:

* Lämna en mycket kort tapp, omkring 6 mm lång ovanför en knopp. Skär så att snittet lutar från knoppen, då rinner regn och fukt bort från knoppen – viktigt för att förhindra röta. Om knoppen sitter på ”utsidan” av grenen, så kan busken växa sig vidare och lummigare :-)!

* På buskar där bladen sitter i par mittemot varandra på stammen beskär man rakt, en lagom bot ovanför knopparna. 

Efter en promenad i trädgården, så ser jag att det finns en och annan gren som jag kan ge bättre förutsättning. Så skönt det känns att jag förmodligen redan nu kan gå runt och pyssla om trädgårdens buskar :-).

DSC_0148

”Beskärning för vinterfärger”

Kornellbuskarna – både röda och gula – hade både väldigt gamla, gråa, grenar och några få färgrika, när vi flyttade in. De riktigt gamla och trötta skar jag bort till förmån för yngre och mer vitala grenar. Något som jag nu funderar över är att busken skulle kunna beskäras till något som beskrivs som ”stubbning”. Min fråga som först behöver besvaras. Skulle Kornellerna vilja detta? Finns det något i naturen som skulle kunna motsvara detta eller är det bara människans estetiska specialisering som ”talar”. Jag får fundera vidare och lyssna in naturandar och devors kunskap.

”Skär bort problemen”

Vems problem är det som ska skäras bort – det estetiska eller växtens – är för mig en ständig fråga i mitt sökande efter förståelse för naturens egen existens, så gott den nu går att ge förutsättningar i en värld fylld av människor. Städivern har ju även inkluderat trädgårdens existens. Den ska putsas och blänka likt bilen, husets fasad och fönster, inte minst för att känneteckna en ordningsam människa eller leva upp till en trend utom all ”verklighetsförankring”.

”Döda grenar” är i min värld inget sk skönhetsfel, utan en naturlig del av växandet och livscykeln. Grenarna behövs för andra vänner i trädgården som är viktiga som insekter. Men kanske jag kan vara uppmärksam på om ”döda grenar” trots allt kan skada växten på något sätt som den själv inte är rustad för att klara av i sitt av människan drivna ”civiliserade tillstånd och sammanhang”.

DSC_0058

”Skär ner till en stomme”

Minnen av sommarens fjärilar får mig att rysa över hela kroppen. Att se dem flyga, alla vackra färger och mönster känns som möten med något fullständigt omöjligt att fånga samtidigt som jag känna mig djupt berörd i djupet av mitt hjärta. Fjärilar, bin, humlor m fler är livsviktiga för livet på jorden. Fjärilsbuskarna i trädgården för mig in i ”Körsbärsdalen” i Astrid Lindgrens berättelse om Bröderna Lejonhjärta. Blommorna och dofterna frigör en magisk känsla som får allt annat runt omkring mig att försvinna.

Jag har alltid känt osäkerhet kring hur jag kan hjälpa till att vårda och skänka kärlek till denna buske. Mer materiella instruktioner har hårdfört förmedlat att den ska skäras ned till ”botten” för att ge önskat blomsvall. En sådan stympning har i min värld varit svår att uthärda som metod. Ett minne från en vandring på Varvsholmen, vid födelsedagsfirande med Nils och Linda, hittade jag och Janne en underbart vackert blommande och för den delen också stor, mycket stor fjärilsbuske. I en vinkel på ett hus med sydvästläge växte denna vackra skapelse flera meter upp. För mig blev det helt naturligt att undra hur den kunde må så bra, växa så vackert och ymnigt utan – som jag upplevde det – skrämmas till blomning ?

Kanske kan författarens råd i ”Beskärning på lätt sätt” inspirera mig:

* Skär ner alla gamla skott till den mörka hårda stommen. Det påskyndar skotten och ger ett kompakt växtsätt. 

En annan buske som också skjuter fantastiskt fina och starka årsskott är flädern. Kanske den skulle kunna trivas med att få blomma ut likt fjärilsbusken! Jag får ju testa och se hur busken mår i sommar. Eftersom fläderns blommor är så vackra, goda att göra saft på och lägga i pannkakorna under stekning, så skulle det vara värdefullt att kunna ha fler buskar som blommar. Något som jag skulle vilja testa är att göra fläderchampange, kanske vin med druvor från flädern osv :-)!

DSC_0031

”Tredjedelsmetoden”

När Forsythian blommar på nakna grenar, så har i min värld vintern släppt sitt grepp. Inom mig känns det att som barn äntligen få kasta snörade skor långt in i garderoben och springa ut med bar fot i trätofflor :-). Att bidra till välmående hos denna buske på det sätt som ”Tredjedelsmetoden” beskriver, har jag lyckats ”klura ut” genom att närma mig försiktigt och i någon mening rådfråga. Vissna och ledsna, bortglömda, forsythior i vårt älskade Linnersmåla, belönade oss med riklig tillväxt och underbart vackra blommor efter varsam ”gallring”. Även schersmin och paradisbuske kan vara hjälpta av en liknande metod, men först efter att blomningen är över för alla tre som nämns här.

Även om jag behöver påminnas om hur andra gör, när de beskär rosor, fruktträd och bärbuskar, så känns det som om jag just nu får vara nöjd med de uppslag och idéer som väckts till liv med hjälp av Peter McHoy. Jag är glad för att jag hittade just hans berättelse eftersom den inte känns överarbetad, professionell långt över min sinnesnärvaro och relation till växter i trädgården, Naturen!

Till slut är det viktigt att komma ihåg att hjälpa buskarna få tillgång till god mull och näring efter beskärning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s