Älskade Janne

Det är tisdag den 31 mars, på förmiddagen, och jag fikar med mig själv som sällskap. Jag tittar ut genom köksfönstret, ser på fåglarna, färgerna en gråmulen dag med regndropparna hängande i luften.

Varje dag finns du med mig och ändå inte. Dina dofter, din röst, värmen från din kropp finns alltid närvarande och i min värld ger detta mig en känsla av trygghet.

Jag kan känna mig otroligt arg, t om rasande över sjukdom och cancer som omedvetet bitit sig fast och sätter käppar i hjulet. Ilskan kan hetta upp hela kroppen och få skinnet att strama. Den skrämmer mig i sin våldsamhet och jag kan uppleva mig som en vulkan med sprutande lava. Elden vrålar – Varför? Ilskan riktar sig också mot oförmågan att kunna påverka, att bara stå vid sidan om, se det som händer utan att kunna göra något! Det är som att stå på en perrong och se hur Janne tar sikte på spåret, hoppar ner, samtidigt som ett tåg är på ingång, han vänder sig om, tittar på mig med bedjande ögon. Jag ser allt som händer, förstår och kan ändå inte röra på mig, påverka det som händer – ångesten fångar mig obevekligt! Kroppen är inte kontaktbar, armarna hänger bara slappt. Det hjälper inte att jag skriker, hur mycket jag än vrålar – gör något, gör något, du kan!

Det som händer och sker lever sitt eget liv – parallellt – med här och nu. Bara en tunn genomskinlig hinna skiljer dem åt.

För varje dag som går eller för varje natt som jag får sova och återkomma till samma morgon, kommer nya trådar in i vardagens väv. Vår vardag och väv, där varpen helt plötsligt krackelerade, håller sakta men säkert på att få en stadga igen. Tiden läker inte alla sår! Natten, sömnen och vilan gör sorgen och smärtan möjlig att leva med.

Känslan av att fika tillsammans finns oförminskad kvar, men däremot har tankarna som smärtar och gräver djupa hål i kropp och själ klingat av. Jag påminner inte längre mig själv om att du inte sitter på din stol, att du borde sitta där och att förlusten är förödande för mig.

Jag kan komma på mig själv – att allt känns som innan du lämnade din kropp. Det händer när jag pysslar i trädgården, njuter av att vara ute, känner mig glad och full av liv! När du jobbade och var ut på något fartyg, använde vi mailen flitigt. Nu känns det nästan som då. Jag skriver om det som händer i min vardag och skickar ett mail till dig. Då var vi nära varandra men ändå inte. Jag hörde din röst och kände din doft, när jag skrev och läste dina rader.

En del av mig säger att jag inte kommer att få något svar från dig idag, när jag skriver och ”mailar”. En annan del av mig säger att jag kommer att få svar, om än inte som ett skrivet mail. Jag får ju svar på mina frågor och hjälp, när jag ber om hjälp! Vardagen känns mer och mer som när du var iväg och jobbade flera veckor i sträck. jag börjar känna igen mig själv. Då fikade jag själv, njöt av mitt eget sällskap, funderade och planerade olika ”projekt”.

Idag funderar jag på påskhelgen som närmar sig och med den besök av Nils och Linda. Lisa ska åka till Sälen med några studiekamrater. Det är Lisas första skidsemester och jag undrar hur mycket av hennes temperament som kan komma fram, där det kanske inte blir som hon tänkt sig i skidbacken eller inte lär sig åka så snabbt som hon skulle vilja :-).

En gul lapp ligger på köksbordet. På den skriver jag ner sådant som behöver handlas inför helgen. Eftersom vi har möjlighet att äta oss mätta – och lite till – varje dag, äta det vi tycker om och som smakar gott, känns det för min del som om tankarna och planerna inför en storhelg behöver revideras. Helgen handlar mer om att få vara tillsammans, inte längre om att festa till det – unna sig lite extra, utöka menyn med både förrätt och efterrätt. Jag vet inte längre vad jag skulle kunna toppa det hela med, allt hör redan vardagen till. Jag får fundera vidare på helgen som närmar sig, vad känns viktigt och vad vill jag plocka fram inom mig?

Hur har du det Janne på ditt hav av oceaner? Hur känns det att både finnas och inte, att både vara närvarande och inte? Jag föreställer mig och känner att du har det bra, är nöjd över att kunna vara närvarande men ändå inte. precis så som du ofta har beskrivit dig själv i relation till andra människor – att finnas till, ha tid och ändå inte lägga sig i, försöka styra och ställa över andras liv och levene.

På något sätt hör jag dig berätta för mig att det var oundvikligt det som hände, sjukdom och kroppens förtvinande. Du säger till mig att jag gjorde allt jag kunde och mer därtill. Att kroppen inte orkade mer, är inget som du kunde göra något åt. Det känns som jag alltid har vetat om att den skulle hålla runt 60 år. Jag har valt att leva här och nu, ha så skoj jag bara kunnat och valt att lämna svåra stunder och oförrätter därhän.

Visst kan det kännas meningslöst för dig och egoistiskt av mig. Vi skapade och levde för det som vi tror på och är viktigt. Det kan kanske kännas för dig som att bjud in dig att dela en stor godispåse för att sedan stänga den ingen, när du hade hittat dina godsaker och fått smak för dem. Du får lita på mig att det finns en mening med det som skedde, hur svårt du än har att just nu tro på det.

Ja, jag har svårt att tro på att det skulle finnas någon ”mening” med det som skedde. Upplevelsen av ”meningslöshet” känns så skrämmande, mörk och tung att all kraft rinner ur mig. Någon dag hoppas jag få modet och kraften att närmare ”undersöka” upplevelsen och känslan, men inte nu!

Nu njuter jag av fikat, en oändligt vacker vår och allt som jag inte tidigare sett och upplevt här och nu. Varje morgon lär jag känna fler av alla de växter, buskar och träd som finns i vår trädgård. En underbar upplevelse och känsla att få bli mer medveten om all denna fantastiska livskraft. I stunden kan jag känna en fantastisk överraskning och glädje, så fin och så vacker, så intressant och spännande!

Annonser

2 thoughts on “Älskade Janne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s