Naturvärden

Dryck vid hosta och ont i halsen – från bloggen En dag i taget… det viktigaste först!

Ingefära – Roten till allt gott!

Han var den förste som köpte motorsåg, en Homealigth, hemma i grannskapet. För utförsel av ved och timmer körde han med häst eller samarbetade han med en kär partner, hästen.  Motorsågen hördes i skogen utöver alla andra, den bullrade något så vansinnigt och var tungt. Han köpte motorsåget för att använda i sin egen skog men också för att kunna  hjälpa andra. Han hade sina egna tankar om hur skogen skulle skötas, säkert ett arv från hans far och farfar. Jag tror att det var så – jag har känt tillit till min far, lyssnade och tagit till mig av hans erfarenheter och sätt att förstå och göra. Farfar var lång, hade mustasch och var grov i rösten. När farfar pratade så lyssnade alla tror jag. Han skulle kunna beskrivas som auktoritär på ett positivt sätt. Jag beundrade honom, liksom min farmor så som jag upplevde det. Jag var ju ganska liten. Det kändes tryggt att vara ihop med dom. När de bodde hemma, renoverade blötan, så kom min farmor in och väckte mig. Hon satte sig vid sängen, pratade med mig. Farfar var mest uti på gården, Linnersmåla, och hjälpte till med något. Farmor gick alltid ut vidmin säng, väckte mig lite försiktigt, satt där och pratade. Hon var så mjuk, han – farfar – var lite hårdare. Som barn så umgicks vi kusiner väldigt mycket. Vi bodde en vecka här, nästa vecka hos någon annan farbror eller faster.

Far ”moderniserade” inte jordbruket i form av inköp av maskiner. Han lejde in – köpte eller bytte tjänster – för t ex utkörning av timmer med skogsmaskin. Arealen i Linnersmåla var för liten, även om han hade köpt en traktor, så hade det inte inneburit att det hade gott att expandera på sätt som hade inneburit att investeringen hade kunnat finansieras. Tur är väl det, hade han dragit på sig en kostnad för traktor, så hade det tagit kraft. Han såg till att Linnersmåla fungerade – det fanns kläder och mat till oss alla. Vi behövde inte sakna något. Linnersmåla har alltid upplevts av mig som varmt och gästvänligt. Familjen fungerade. Vi behövde t ex ingen bil. Varken mor eller far hade körkort. Vi brydde oss inte om materiell välfärd som ny bil på gården eller senaste snittet på kläderna, mode. I mina ögon var min far stor, han behövde inte göra sig större rent materiellt. Min mor hade absolut inte några behov av göra sig större som människa genom materiell välfärd. Jag upplever dem som stora livsnjutare, så fick ”dom andra” tro vad dom ville. Far hade friska djur och var väldigt mån om djuren. Det var viktigt för honom och mor.

Skogsvårdsstyrelsen ville att allt löv skulle bort för att ge plats åt barrskog, men den överygelsen hade inte far, han vill ha lövet kvar i barrskogen, sk blandskog, så han skötte och vårdade sin skog i ”gränslandet” med hot om vite. Då på den tiden i början på 60-talet. Han menade på att löven gödslade skogen och lövträden gav också bränsle. Han kunde påverka virkeskvaliteten genom att han skapade ”trängsel” på markytan, för att balansera volymtillväxt och kvalitetstillväxt. Det blev inte så brett mellan årsringarna som vid volymtillväxt. När jag blev så gammal att jag kunde följa med ut o jobba i skogen, så kunde han berätta om sin närvaro i skogen och sitt uppdrag. Min uppgift var att hålla ”målet” (mätpinnen) för olika sortiment vid apptering (stock och massaved). Det här trädet passar in här, det här trädet verkar växa bar, ekarna var vi rädda om. Ekarna var bra stommaterial vid husbygge och det var också bra priser vid försäljning. Att vara rädd om innebar att låta träden växa där de såg ut att må bra och trivas.

Hästen var hans bästa vän i skogen. Hästen och han var som gjorda för varanda, att de kunde prata med varandra, det gick som tusan i skogen och hästen var följsam . Jag minns en gång han var nere i ett tätt bestånd, precisionen var enorm, hästen ville dra på för att få det lättare och far ville vara rädd om träden, de förstod varandra till 100 %. Far köpte aldrig någon traktor. Vid enstaka tillfällen lejde han in grannen, Ingvar, för att köra ut virke med traktor och grip. Annars lastade han själv med en manuell kran på skogsvagnen som drogs av hästen.

Skogsvårdsstyrelsen gjorde stickprover. Vid ett tillfälle var han riktigt sur på inspektorn från skogsvårdsstyrelsen. Han ändrade ingenting i sin vård och skötsel, därför att hans filosofi och kanske i viss mån ”modell” kändes bra i hans hjärta och själ,  som besjälade ”Linnersmåla”. Skogsvårdsstyrelsen hotade med vite, då han inte följde rekommendationerna för idén volymproduktion som då drevs med kraft utifrån regering och riksdagens riktlinjer för samhällsutvecklingen. Enligt skogsvårdsstyrlesn skulle far röja bort allt löv. Kvar skulle bara finnas produktiv gran eller tall. Lövet skulle t om rensas bort från väg- och åkersrenar, liksom ängs- eller yttermark. I hans värld eller förståelse för naturen ville han odla det som växte och det som stärkte växtligheten med ett mer naturnära skogsbruk. Löv bland granbestånd innebar bl a en naturlig gödsling, stadga och skydd för stående träd, liksom markens välmående genom mångsidighet. Specialisering och ensidighet hotade i hans värld naturlig balans, där naturen själv har större inflytande över växtlighet och utveckling än den mänskliga hjärnan och logiken har förmåga till. Far kände respekt för inspektorernas och myndigheternas kunskap, men när de ifrågasatte honom och hotade hans självbestämmande så kom de allt för nära. Han gick varje dag i skogen – med alla sina sinnen – upplevde han markens, växtlighetens och miljöns välmående och mindre välmående. Både mor och far hade en otrolig känsla och öppna sinne för växtligheten. De lät frodigheten vägleda dem liksom deras intuition i samarbetet med naturen. Hur skulle en ”inspektor”  från skogsvårdsstyrelsen kunna gå runt i naturen i Linnersmåla några timmar eller en dag och därefter uttala sig om marken och skogens behov, skötsel och handhavande??? För fars del kunde han aldrig underordna sig denna form av högmod, ytlighet, dominans över naturen och framförallt brist på ödmjukhet.

Skogen var hans stora intresse och han levde med den, i själ och hjärta, liksom familjen. Han var ute i skogen jämt. Vid några tillfällen så fotograferade jag olika platser i skogen, kanske platser på sitt sätt speciella med stenar, mossor och träd. När han såg fotona så visste han exakt från vilka platser. Han kände och kände med sin skog, sina träd, sin mark, sin växtlighet. Det var oerhört viktigt att ta tillvara allt, alla möjligheter, alla resurser – inte på bekostnad av något – utan till glädje för alla i meningen att söka balans och harmoni bland växtligheten och marker. ”Måttstocken” eller rättare sagt hans vägledning fanns i känsla för och mening med att ”må bra”, ”trivas” och ”utvecklas”. 

Vanligtvis gick far runt i skogen och valde ut de träd som hade  växt färdigt och var dags att ta, sk blädning. Enstaka gånger kunde han också ta ut en sk post. Då handlade det inte om särskilt stora områden för återväxten var mycket viktigt. Området fick inte vara större än omgivande träd kunde klara av återväxten genom självsådd. På så sätt fick han t ex de granplantor som passade in i miljön, det blev ett naturligt urval genom självsådd, de starka plantorna tog sig plats och kraft. Stockar kunde levereras till sågverket i Kvarnamåla och det fanns inte någon nedre gräns för antal som kunde tas emot.

Far hade lärt sig av sin Far (min farfar), han i sin tur av sin Far (min fars farfar). Harry hade 10 syskon, gick din farfars kunskap i arv till alla syskonen? Vem fick fortsätta förvalta kunskapen, föra traditionen vidare vid din fars föräldrars gård? Min far lämnade sitt föräldrarhem tidigt, tog arrende tillsammans med min mor Anna. Deras första gård ligger i Skärsnäs (Flaken), där föddes Iris, Ingrid, kerstin och Jag. Han sökte efter en egen gård och han köpte Linnersmåla 1952. Den första tiden bodde tidigare ägare kvar, på bostadshusets som då hade inretts som två lägenheter på neder- och övervånging.  Vem tog över din fars föräldrarhem och förde denna person sin fars kunskap vidare? Gunnar tog över  och drev både skogskötsel och djurhållning. Jag upplevde att Gunnar tog ”produktionen” ett steg vidare genom att intressera sig för ”produktivitet och effektivitet”.

Harry och Anna, som jag upplevde det, betonade  respekten för allt ”levande” och förmågan att kunna lyssna, känna in, ta hänsyn till och samarbeta som jämlikar med mark, skog, växter och djur.  För min egen del har jag fört mina upplevelser och erfarenheter vidare genom att förstå mitt ”ägande” som att  ingen kan äga jord och skog, bara förvalta, för att lämna vidare till barnen, för att ta över och föra traditionen vidare om det visar sig att de har intresse för det. Det är inget tvång, men en djup önskan och något som skulle glädja mig mycket om det blir så.

När barnen var små hade vi ofta ”utflykter” i skogen både med barnvagn och framförallt en fikakorg. Vi hade en fikasten som vi besökte. Med stort intresse och närhet fick jag förmånen att följa barnens upplevelse och relation till allt som de upptäckte i skog och mark. Vi kramade träd, kände att de var våra vänner, så att vi inte skulle känna någon oro och rädsla i skogen om någon av oss gick vilse eller bara ville söka sin egen stig för att upptäcka och uppleva. Det blev fantastiska berättelser om allt levande i skog och mark. Grenar, stenar, kottar, mossor, träd m fl hade egna liv och röster som vi lyssnade till och delade. Barnen hade också en sagobok om topptroll som kunde dirigera fåglarna så att de inte krockade med varandra. Om träden sågades ner, så hade skogstrollen en ”medicin” som de smorde på stubbarna så att träden kunde växa upp snabbt igen. Då fick topptrollet tillbaka sin utsiktplats och kunde fortsätta vägleda fåglarna.

Med facit i hand så kan jag konstatera att hans verk gav en otroligt fin skog. Detta fick jag uppleva när jag sedan ”högg” skog i Linnersmåla. Träden var välvuxna och ingen röta, friska och starka.

Rolighetsfaktorn har alltid funnits – med hela livet – det är en fråga som handlar om vad jag mår bra av, vad som känns meningsfullt och rätt för mig. Det innebär bl a att jag tog ”ledigt”, dvs slutade min tjänst till sjöss för att stanna hemma med mina barn i ett år då de var små för att få dela deras vardag. För mig innebär det att jag fick upptäcka och förstå, den mest lärorika tiden i mitt liv. Omvärlden reagerade och frågade hur jag kunde vara ledig utan lön ett helt år??? Jag hade en budget som innebar att jag kunde finansiera ett år tillsammans med mina barn. Mina omkostnader var inte så höga, för mig var det viktigt att få vara tillsammans och uppleva. Nya bilar, materiell välfärd – socialt definierad – styrde inte mitt liv på något sätt. Jag upplever mig inte vara särskilt unik eller framförallt inte ha mer pengar än alla andra. Istället handlar det om prioriteringar, vad som driver en i livet och hur fri var och en är att göra sina egna val.

Att ha kul….

Investera i sig själv – ekonomi – inkomster

Självkänsla, självförtroende, självtillit – egenvärde och stolthet ???

Det enda som inte var förhandlingsbart, trots att jag uttryckte önskemål om att inte gå och läsa. Jag har inte det minsta dåliga samvete att jag satt på fiket. Den enda kritik jag har mot mina föräldrar, det gjorde de inte bra, är att jag blev tvingad att gå och läsa. Mor …

Ingrid om mor, någon gång gick det väl att tala omkull henne …. hm hm ….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s